LXIX Det är icke riktigt, att Jönköping skulle ha påtvingats den rättsordning, om vars tillämpning i staden Magnus Eriksson gav förordnande genom 1349 års brev. Brevets ord »på begäran av Jönköpings invånare» {ad instancias — —I'illanorum Juinvcopc/isiinu) visa att Jönköpings invånare anhållit att få begagna den. Att konungen i 1349 års brev vid 40 markers vite förbjuder Jönköpingsborna att vid sidan av den rättsordning, som nu skulle gälla för dem, tillämpa andra lagars påbud och stadganden, är icke något indicium på att de skulle påtvingats denna rättsordning. Stadgandet, för vilket kanske liknande föreskrifter i Upplandsoch Södermannalagens stadfästelsebrev stått modell, är en följd av att Jönköpingsborna fingo sin önskan uppfylld att få lyda under bjärköarätt. Det är självklart att rådstugurätten, till vilken förbudet närmast torde varit riktat,'*'' icke skulle ha rätt att för framtiden jämte eller i stället för bjärköarätten tillämpa t.ex. Östgötalagen eller Tiohäradslagen. Det är icke heller riktigt, att Jönköpingsborna genom 1349 års brev förbjödos att tillämpa de privilegiebestämmelser, de tidigare fått. Vad Jönköpingsborna förbjödos att tillämpa var andra lagars {aJiarnvi Icgmn) föreskrifter och stadganden. De förbjödos icke att tillämpa de äldre stadganden, som blott gällde dem, självfallet dock i den mån detta icke stod i strid med den rättsordning, under vilken de nu skulle lyda. Om 1349 års brev införde Bj i Jönköping, skulle alltså stadens i 1288 års privilegiebrev givna rådsförfattning fortfarande gälla. Att Bj var en ofullständig lag har icke någon beviskraft i frågan om vilken rättsordning som infördes i Jönköping genom 1349 års brev. Skälet till att Jönköpingsborna begärt att få lyda under annan rättsordning än den de hade måste ha varit, att enligt deras åsikt ett införande av den nya rättsordningen skulle ge dem en fördel. Om så skulle bli fallet berodde på det inbördes värdet av Bj och Jönköpingsbornas egen rättsordning. Denna kan ha varit än mera ofullständig, än mindre uttömmande än Bj. Man vet så litet om de rättsregler, som växte upp i de svenska städerna, sedan dessa, en och en, utsöndrats från landsbygden. Med undantag av stadgandet om rådsförfattningen voro Jönköpings privilegier, i den mån man Stadgandet i UL:s stadfästelsebrev innehåller förbud att begagna andra lagar än UI. i sakunt, dotniini ok cildriC haudtr lagbinciliim (i den latinska texten in judieijs, causis et cnntrovcrsijs quibuscunquc). Bestämmelsen riktar sig alltså direkt till domstolarna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=