LXVII De som hävdat att 1349 års brev med byiVrkcYLVtt syftar på Bj, ha gjort gällande att MESt icke gärna kan ha varit utarbetad så tidigt som 1349. Schlyters tankegång må angivas.^" Enligt hans uppfattning började man icke arbetet på stadslagen omedelbart efter det landslagen var utarbetad utan först sedan denna kommit i bruk. Tidsavståndet mellan landslagens färdigställande, som Schlyter anser ha ägt rum 1347, och brevet av den 11 september 1349 är för kort för att möjliggöra att landslagen skulle ha införts i rättslivet, att därefter stadslagen författats och i sin tur börjat tillämpas och slutligen att stadslagen blivit så känd även på en så avlägsen ort som Jönköping, att dess invånare redan 1349 kunde begära att få begagna den. Schlyter håller före att stadslagen icke kan ha förelegat förrän efter 13 50, alltså tidigast tre till fyra år efter det landslagen enligt hans åsikt blivit färdig. Av de författare, som ansett att ordet byivrkercvtf i 1349 års brev syftar på MESt, hänvisar Kjellberg till att byarkölagb använts som beteckning för MESt i det brev den 7 februari 1365 från konung Albrekt, som redan berörts.^"' Det är då möjligt, att ordet kunnat användas i samma betydelse år 1349. Vidare framhåller han, att Schlyter icke anfört något avgörande skäl för att MESt icke kan ha tagits i bruk 1349. Ingenting säger att icke stadslagen kunnat i tiden föregå landslagen; »motsatsen är tvärtom trolig därför, att konungens lagstiftningsrätt i avseende å städerna var mera obestridd». Enligt Kjellberg är det ingenting, som bevisar att det icke är MESt som åsyftas i brevet för Jönköping. Det vore underligt, om konungen 1349 låtit Jönköpingsborna få rätt att tillämpa en lag, som, om den nya icke redan var färdig, man vid den tiden måste haft för avsikt att ersätta med en ny, »ty det är bevisat att stadslagen måste ha varit färdig en god tid före 13 57». Man bör enligt Kjellberg även besinna »att brevet vid vite av 40 marker förbjuder användandet av andra, äldre rättsbestämmelser». Ahnlunds bevisföring är till en del likartad med Kjellbergs, men han fäster sig också vid att Bj är i hög grad ofullständig och att den saknar alla bestämmelser om en så viktig sak som stadsstyrelsens anordning. »Redan på 1280-talet» —Ahnlund syftar här på 1288 års brev —»hade Jönköping begåvats med förhållandevis utförliga stadsprivilegier. Det är till synes uteslutet, att staden nu, drygt ett Om denna se SGL 11 s. I.VIII, LX och LXVIll. « Ovan s. LV f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=