LXVI I brevet av den 11 september 1349 förordnade Magnus Eriksson, på begäran av invånarna i Jönköping, att de skulle få nyttja de statuter och rättsregler, som kallades bycerkcrcvff, i allt på samma sätt som det vore känt, att de iakttogos {observari) av Stockholms invånare. Samtidigt förbjöd han vid fyrtio markers bot användandet av andra lagars bestämmelser och stadganden och förordnade dessutombl.a., att varje fastighetsägare skulle efter sin förmåga utgöra de avgifter, som kallades skiit. I likhet med Magnus ladulås år 1284 utfärdade Magnus Eriksson i 1349 års brev även ett förbud mot handel på landsbygden. Förbudet var emellertid mera nyanserat än Magnus ladulås’ förbud sextiofem år tidigare. Redan i privilegierna för Växjö den 13 februari 1342 hade Magnus Eriksson undantagit säd till sådd och husbehov samt matvaror från ett liknande förbud. Nu stadgade han att förbudet icke omfattade inköp i och för kläder åt köparen och hans familj. Kring 1349 års brev har uppstått en livlig debatt. I centrum har stått frågan, vilken rättsordning Magnus Eriksson kan ha avsett med ordet bycerkcrivtt. Odhner, Schlyter och Kumlien ha ansett att med detta ord avsetts den stockholmska bjärköarätt (Bj), som föregick MESt. Kjellberg och Ahnlund göra däremot gällande att bycerkcnett syftar på MESt. Om så vore fallet, skulle MESt varit färdigställd redan på 1340-talet, och den skulle då även ha börjat användas i Stockholm. rådsförfattningen först visar sig i bevarade handlingar, voro dessa städer: Söderköping (2 maj 1293, SD 2 s. 15 5), Uppsala (24 november 13 02, SD 2 s. 366), Linköping (14 februari 1 303, SD 2 s. 375, jfr även den 14 mars 1303, SD 2 s. 381), Västerås (29 maj 1307, SD 2 s. 5 04), Stockholm (31 mars 1310, SD 3 s. 121 med felaktig datering 27 mars 1313, för här anförd datering se Nils Ahnlund, Stockholms historia före Gustav \Gsa, 19 5 3, s. 146 och 542; fogde redan den 1 oktober 1296 och suhfectus och magister burgeusis den 27 mars 1297, SD 2 s. 221 och 230). I realiteten torde Stockholm ha varit den första stad på det svenska fastlandet, som infört rådsförfattning. Vidare i Kalmar (25 juli 13 12, SD 3 s. 72), Enköping (20 juni 1329, SD 4 s. 115), Äbo (8 mars 1330, SD 4 s. 180), Strängnäs (7 januari 1331, SD 4 s. 197; fogde redan 2 5 november 1316, SD 3 s. 288), Skeninge (11 november 1331, SD 4 s. 239; fogde redan 15 augusti 1330, SD 4 s. 177), Nyköping (16 juli 1348, SD 6 s. 46), Lödöse (16 maj 1351, SD 6 s. 303), Arboga (1 juli 1360, urkunden tryckt hos Gunnar Bolin, a.a. s. 479 f) och Norrköping (17 november 1363, SD 8 s. 413). I ovanstående uppräkning har prefeetus översatts med fogde; jfr härför, att den person, som i SD 3 s. 105 kallas prefect tis, i SD 3 s. 2 5 5 benämnes advocatus castri stokholmeusis och i det följande å s. 272 advocatus stokholmensis. Jfr även SD 2 s. 374 och 443. Brevet den 25 maj 1301, SD 2 s. 691 (Skara), är icke äkta. Brevet senast tryckt i PRF 1 s. 31.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=