LXV Det tredje brevet, från år 1288, gav Jönköpingrätt att utse tolv rådmän, efter vilkas råd och föresyn staden skulle rätta sig. Brevet stadgade även att ett äldre privilegium om antalet edgärdsmän fortfarande skulle gälla. De tre breven stadfästes av Magnus Eriksson den 26 december 13 33.*’ 1284 års båda brev äro de äldsta kända vittnesbörden om den politik för främjande av städernas utveckling, somden svenska staten sedan förde under ett halvt årtusende.’” Handeln skulle koncentreras till städerna, och en köpman skulle icke få bo annat än i en stad; handel på landsbygden skulle i stor omfattning vara direkt förbjuden.’* De köp på landsbygden, som voro förbjudna, komman sedermera att beteckna med ordet landsköp, en term som möter i Kristoffers landslag.’’' 1288 års brev är det första fullt daterade belägget för att rådsinstitutionen, som senast från 1280 fanns i Visby,”' hade nått det svenska fastlandet, där den snabbt vann insteg som organ för städernas styrelse.^” det Intinska lilla forciisis, som redan citerats fran 136^ års brev. Se ovan s. LVl med not 4. Det latinska originalet till brevet av den 18 maj 1284 är senast tryckt i PRF 1 s. 5. Av brevet finnes även en översättning från 1 5 00-talet, och det odaterade brevet frän 1284, brevet frän 1288 och stadfästelsebrcvet föreligga blott i dylik översättning. Översättningarna äro senast tryckta i PRF 1 s. 5, 6, 10 och 21. ;«> Även här försvinna de sista resterna av den äldre lagstiftningen först genom 1864 års näringsfrihetslagstiftning. Se MESt Km 18. Ytterst torde dessa regler, som i Sverige icke framträda förrän i Magnus ladulås’ två brev av 12 84, gä tillbaka pa kontinentala förebilder, som småningom utformats i Tyskland. Enligt dessa fordrade anordnandet av torgförsäljning eller marknad medgivande av fursten, och för att gynna den plats, där torget var beläget eller marknad fick hallas, kunde fursten förbjuda handel på den närmast belägna landsbygden (das Marktregal, der Marktzwang). Se den översiktliga framställningen i v. Schröder—Kiinssberg, Lehrbuch der deutschen Rechtsgeschichte, 7:e uppl. ( 1932) s. 685 ff. För svensk litteratur se Adolf Schtick, Studier rörande det svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling (1926) s. 21 ff, samt för de uppfattningar som senare gjort sig gällande i hithörande och närliggande, synnerligen diskuterade frågor Birgitta Fritz, Stadshistoria och arkeologi. Historisk tidskrift 1965, s. 472 ff. Beträffande särskilt der Marktzwang, som är en relativt sen företeelse, se Rietschel, Markt und Stadt, (1897) s. 32 f. Se KrL Km 6 pr och § 2 samt 7 pr. Lagen uppräknar även flera arter köp, som icke voro landsköp och som alltså voro tillåtna på landsbygden. För danska paralleller, se Poul Johs. Jorgensen, Dansk Retshistorie (1940) s. 441 f. •'*** Se SD 1 s. 729. Om utvecklingen se senast W. Ebel, Uber skandinavisch-deutsche Stadtrechtsbeziehungen im Mittelalter i Acta Visbyensia I, Die Zeit der Stadtgriindung im Ostseeraum ( 1965). •*0 Bevarade dokument visa att utom i Visby och Jönköping rådsförfattning hade införts i 14 svenska städer fram till Magnus Erikssons avsättning. Efter den ordning, i vilken V Mii(/nus Erikssons Stadslag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=