LVI bror (ai'imciiliis) konung Magnus till nytta för köpstäderna {villiU forenses i Albrekts rike Sverige, med alla bokens artiklar och bestämmelser, av vilka sagda städer hade rikligt gagn. Genom ordet edito uttalas att lagen utgivits av Magnus Eriksson, och ordet »nyligen» (nuper)" ger vid handen, att detta skett under senare delen av hans regering. För närmare kännedom om när den utarbetades är man hänvisad till upplysningar, som kunna erhållas på indirekt väg: genom studium av andra kungliga brev, av den samtida politiska utvecklingen och av stadganden i de handskrifter, som återge lagen. Vad man på så sätt kan utvinna rör dock endast frågan, när arbetet upphörde i den kommission, som utarbetade lagen (det torde utan vidare kunna antagas att lagen författades under samarbete mellan flera personer; för att få en kort term kalla vi dem i det följande för kommissionen). Ej ens i detta hänseende kan man nå längre än till fastställande av en period, inom vilken arbetet måste ha upphört. Beträffande frågan, när arbetet börjat och när det under ^ »Till nytta för köpstäderna», lat. pro iitilitate civitatum ct tillartim forcnsiuiii. I de latinska breven från 1100- och 1200-talen användes i regel ordet chitas som beteckning på en stad, men småningom inkommer från utlandet uttrycket lillt) forensis (ort med torg) köpmän och hantverkare samt med ett torg för köpenskapen). Villa forensis nämnes första gängen i en urkund är 1275 beträffande Västervik (SD 1 s. 499). I Sverige användes troligen uttrycket till en början blott om mindre samhällen av stadskaraktär, under det att en biskopsstad fortfarande benämndes civitas (pl. civitates), och ett dylikt ordval ligger måhända bakom orden ciiitatcs et lilLr forenses i 1 365 års brev. Någon fast gräns mellan ciiitates och lilLe forenses drogs dock inte. Ungefär samtidigt med lilla forensis uppträder i urkunder på svenska ordet »köpstad», ort där handel bedrives eller, om hänsyn tages till bestämmelserna mot köp pä landsbygden (nedan s. LXIV f). ort där handel får bedrivas. Ordet kan ha kommit från Tyskland (mit. köpstat) och möter i Sverige först i UL (M 12; 4, J 8: 2, Km 9: 2) samt i Lydekini excerpter (VgL 111: 78). »Köpstad» blir den svenska motsvarigheten till lilla forensis. Privilegiebrevet den 13 februari 1342 för Växjö (senast tryckt i PRF 1 s. 31 f) visar, att ett samhälles egenskap av gammal biskopsstad icke nödvändigtvis medförde, att det även var köpstad; Växjö blev köpstad först genom nyssnämnda brev. »Köpstad» är, vid sidan av förkortningen »stad», MESt:s term för de samhällen, i vilka lagen skulle gälla. I urkunderna fram till 1600-talet var »köpstad» det härskande uttrycket för ett stadssamhälle. På ett ställe kom det även in i 1734 års lag (B 28: 1) men var dä redan besegrat av »stad» Dfr E- 'lessen. Omdet tyska inflytandet på svenskt språk under medeltiden, s. 15). Orden »den lagbok, som nyligen utgivits» (lihro leguni nuper eJito) i 1365 ars brev utgöra den enda direkta upplysning, som de medeltida källorna ge om den befattning, som Magnus Eriksson tagit med lagen. benämning pä ett stadssamhälle (i betydelsen av samhälle med som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=