LII 120 åren, som tankeboken omfattar, hade omnämnts som en händelse av intresse. I sitt ofullbordade skick har MESt sannolikt aldrig blivit formligen stadfäst. Detta förhållande har en viss betydelse för den mycket diskuterade frågan, huruvida det är den nya MESt, som åsyftas i Magnus Erikssons brev till borgarna i Jönköping den 11 sept. 1349 (SD 6, s. 136), i vilket han medger dem rätt att hädanefter leva efter »bjärkerätt» på samma sätt som borgarna i Stockholm (»concedimus per presentes, quatenus statutis ac juribus dictis bycerkcra^tt pari modo per omnia, prout per villanos nostros Stokholmenses observari noscuntur, de cetero libere uti debeant»). »Bjärkerätt» torde här ha en allmän betydelse av stadsrätt, liksom i flera andra välkända fall (och väl också inom MESt själv, i det här förut diskuterade textstället Ä 11 pr). Jönköpings borgare få sålunda rätt att nyttja Stockholms bjärköarätt, sådan den nu är och framdeles kan bliva. Något mera torde icke framgå av brevets ordalydelse, och det ger sålunda icke heller någon datering för MESt. En förutsättning för den nya Stadslagens införande i en stad måste givetvis alltid vara, att Landslagen hade blivit godtagen och införd i den omgivande lagsagan.*’" I ett annat dokument, utfärdat 16 år senare, sålunda år 1365 (SD 8, s. 628), är det fullt klart, att ordet »bjärkelag» åsyftar den nya Stadslagen. Konung Albrekt ger invånarna i Ulvsby i Einland rätt att för framtiden använda borgerlig rätt kallad »bjärkelag», eller den lagbok somnyligen hade utfärdats av konung Magnus för städer och köpingar i Sverige (»ut jure civili dicto Byarkölagh seu libro legum per . . . dominum Magnum Dei gratia Sweci^e et Norwegise regem pro utilitate civitatum et villarum forensium in regno nostro Sweciae nuper edito de cetero in villa vestra . . . uti libere valeatis»). EEär är innebörden alldeles klar. Erån samma år 1365 härrör ett pergamentsbrev om köp av en åker i Linköpings stad (SD 8, s. 997); den säges ha blivit lagligen uppbjuden på rådstugan efter som stadens lag säger (lagblika wp a radzstufw buthit äptcr thy sum bysius la^h sighiä), d.v.s. enligt bestämmelserna i Jordabalken. Med bysius lagh måste här avses stadens lagbok, d.v.s. dess handskrivna exemplar av MESt. Se härom Å. Holmbäck i »Magnus Erikssons Landslag» (1962), s. Ivi.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=