LIII Det förefaller under sådana förhållanden icke osannolikt, att det från början har funnits flera likvärdiga handskrifter, dock icke någon auktoritativ, som med skäl har kunnat kallas »originalet». Flera skrivare torde samtidigt ha varit sysselsatta med arbetet. De exemplar, som härigenom ha åstadkommits, kunna ha varit i detäljer, särskilt språkliga, något avvikande från varandra. De bevarade handskrifterna kunna därför gå tillbaka på olika källor. En sådan handskrift har tagits i bruk vid Stockholms Rådstugurätt, den förlorade källan för »Söderköpings lagbok» (hs B) och dessutomför handskrifterna hs CGKQ. Den har icke varit försedd med någon kyrkobalk. En annan ligger till grund för hs A, kanske genom något mellanled; här har Upplandslagens Kyrkobalk införts. En tredje handskrift har varit förlaga, sannolikt direkt, för hs D, möjligen också för hs E och hs B 127 a, liksomockså för de lagböcker, som tidigt ha utskrivits för Arboga och Nyköping. Karakteristiskt för denna handskrift har varit, att den har saknat flocken B 23 om mälarstädernas skyldighet att deltaga i underhållet av Norrbro. 1 hs L, »Arboga lagbok», har detta kapitel tillagts från annan källa (kanske från »Stockholms lagbok»), eftersomdet i hög grad angick staden. Också privata uppteckningar och avskrifter kunna tidigt ha varit i svang. Utarbetandet av MESt torde ha tagit en ganska lång tid; ett år eller mera förefaller sannolikt. Någon konfirmation av konungen har säkerligen icke utfärdats. Men lagen har trots sitt något ofullbordade skick de facto trätt i kraft, först i Stockholm, sedan efterhand i rikets övriga städer. Omkring 13 5 0 hade Landslagen fullbordats. Endast den centrala regeringsmakten har kunnat genomföra detta enhetsverk, somtorde ha mött ett visst motstånd från konservativa och splittrade stormansintressen. Utan tvivel har det sålunda skett på tillskyndan av Magnus Eriksson, som därvid hade som förebild den två mansåldrar äldre norska Landslagen (1276). Att den svenska Landslagen aldrig blev formellt stadfäst, berodde sannolikt på den tilltagande oron under Magnus Erikssons senare år med den ekonomiska och politiska svagheten för kungadömet. Något yngre var Stadslagen, som i stora delar direkt bygger på Landslagen och förutsätter dess text.'*’ I En närmare prövning av tidpunkten följer i nästa kapitel av Inledningen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=