LI stånden ännu icke klart fixerade och vanligen endast tre: de andliga, d.v.s. biskopar, klerker, präster och klosterfolk, de världsliga stormännen (»reges et principes et iudices terras et omnes servientes», som det heter hos Birgitta), och slutligen »allmogen», den övriga hopen; dit räknades utom bönder och bergslagsmän även städernas köpmän och hantverkare. Lagen är utarbetad för Stockholm, och vissa bestämmelser kunna endast gälla för denna stad, t.ex. Km 17, S I 14. Ingen annan svensk stad synes ha haft sex borgmästare under en treårsperiod. Men det finns på flera ställen formuleringar och uttryck, som visa, att man vid utarbetandet av lagen har haft dess tillämplighet i andra städer i tankarna. Så Kg 2:1, där det ges bestämmelser för »den stad, som ej har sådan tillgång på män» (som Stockholm), Kg 13 om gästgivare, som skola vara »minst två i varje köpstad». Kg 16: 1 om att varje stad skall hava sitt märke. Km20 och 21, där det stadgas för handeln både i Stockholm och i »Västerås, Uppsala eller vilken stad det är», R 12, som stadgar om utsträckningen av Stockholms jurisdiktion, men där det omedelbart tillägges (§ 2), att »samma lag må alla andra städer i riket hava inom sin stads gräns», R 34, där det stadgas, att »i ingen stad inomriket få byamän bära vapen» (§ 1) och att en byaman, som far till en annan stad i handelsärenden, skall i allt följa de lagar, somgälla i den staden (§2). Liknande i Kg 15: 3, 1 5: 7, 23, 25, B 1, 22: 5, 10, Km19 pr, 22, 32, R 14 pr, E 23 pr, S I 14 (hs LMNO).^'’’ Men det finns inga spår av att i lagkommissionen skulle ha funnits bisittare från andra städer. Att lagboken icke ansågs bindande i alla detaljer gent emot gammal sed, har med skäl framhållits av Nat. Beckman.**” Så fortsatte man exempelvis i Arboga ända framtill 1488 att välja borgmästare och råd vid S:t Nicolai dag den 6 dec. i stället för åtta dagar före S: ta Valborgs dag (1 maj), såsomMESt tydligt föreskriver.”*! Kg23 stadgas, att lagboken årligen skall uppläsas för folket vid midsommartiden. Anmärkningsvärt är, såsom S. Ljung har framhållit, att det icke finns minsta spår av detta i Arboga tänkebok. Man kunde dock ha väntat, att det åtminstone någon gång under de Jfr Schlyter, Inledning (1865), s. Ixix. N. Beckman, En nyfunnen handskrift av Stadslagen (1933), s. 75. En enda handskrift (Schlyter nr 36=hs B 45 i Kungl. Biblioteket), från slutet av 1400-talet, anger a sancta riiclawsa dagb, sannolikt efter bruket i Arboga. flO
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=