RB 7

XLVIII siälfuir eig näruarande är (hs A). Likaså: foghatanum närwarandc Km 36 hs A och hs BCKQ {oc ä skal foghotni när wara hs ELMNO). Satsförkortning med perfekt particip: cngom thcrra vndantaghnom eller borfo warande Kg 1 pr hs A {ängin thera borto varande hs B); mera ma ban eig hafftia, vndantaknomämbnzmannom G 7: 2 hs AB o.s.v. Av annan art är följande exempel: Stokholms män koma til nokra thessa fornämpda stadha sin köpskat driffwande »för att driva sin handel» Km 20: 1, ärande ellir köpinskat sin driffwande R 34: 2. Språkbrukat tyder närmast på att en boklärd, latinkunnig man har varit verksam vid lagbudens formulering. Vi känna tyvärr ingenting om tillkomsten av MESt, annat än det som möjligen kan slutas av texten själv och det bevarade handskriftsmaterialet. Sannolikt har lagen utarbetats av en kommission av flera personer på konungens uppdrag. Eftersom lagen vittnar om en hög grad av sakkunskap och erfarenhet, måste man väl tänka sig, att dessa sakkunniga ha utsetts bland de svenskspråkiga medlemmarna av Stockholms rådstugurätt, borgmästare och rådmän. Man riktar uppmärksamheten också mot de män, som ha varit fogdar på Stockholms slott under de viktiga åren omkring 13 50: Sune Hallstensson (fogde 1338—45), riksrådet Nils Ingevaldsson (d. 1351) och dennes efterföljare Torsten Styrbjörnsson, Anund Hemmingsson (fogde 13 58, död före 1364) o.a., men källorna ge oss här ingen ledning. För fogdarna talar framför allt den starka tendens till centralisering, som utmärker MESt, strävandet att säkerställa kungamaktens ledningoch kontroll i staden. Däremot förefaller det mera tvivelaktigt, om man kan spåra något kyrkligt inflytande i MESt. Det är, så vitt jag vet, endast två textställen, som härvid kunna komma i fråga. På båda ställena hänvisas till kyrkans rätt (d.v.s. den kanoniska lagen), utan att detta har motsvarighet i MEL: I Ä 11 pr stadgas för tvist om arv, att »den skall hava arvet, som har säkrare skyldskap därtill enligt kyrkans rätt» (epter kirkionna rät) \ MEL: »enligt lagen» {äfte laghnm), d.v.s. enligt världslig lag (Landslagen). I en grupp av handskrifter har tillagts: »efter bjärköarätt», d.v.s. enligt stadsrätt (jfr Ä 16). I E 20 pr stadgas, att moder, som ligger ihjäl sitt barn, »skall taga skrift och bot efter kyrkans rätt (äpter kirkio rät)»; detta är ett tillägg till de i övrigt från MEL övertagna be-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=