XLVII vara orsaken till att där förekomma enstaka motstridiga bestämmelser, t.ex. D II 16: 3 (hämtat från Bj 14: 23) och S II 7 pr (upptaget ur MEL S II 8). I Kg 11 pr hänvisas till »Tingmålabalken» i äldre handskrifter (hs BGKQ—D—R—S); detta är balkens namn i MEL. Hs A m.fl. ha rättat till »Rådstugubalken».'"’*’ Bland språkliga särdrag av intresse, som kunna karakterisera Stadslagens stil, må nämnas det vidsträckta bruket av presens particip i gerundivisk betydelse, mycket mera omfattande än i MEL eller KrL."’ Icke mindre än 8 gånger förekommer uttrycket branilcdhis märkiandc, at . . . »Vidare är att märka, att . . .», inledande ett tillägg eller en fortsättning av ett stadgande: Kg 20: 13, B 22: 6, 8, Km 20: 1, 34: 5, S I 1: 1, 21: 1, Tj 19: 1. Frasen uteslutes i vissa handskrifter, särskilt ofta, såsom man kan vänta, i hs LM. Men det är intet tvivel om att den i alla de 8 fallen har tillhört den ursprungliga texten. Den finns icke i MEL eller KrL och är sålunda säregen för MESt. Vidare: Ok thetta är märkiande »och detta är att märka» Km 15:4 (saknas i hs ENO); tbet är sua vnderstandande G 18 pr. Km 14: 4, B 22: 3 (forstaudaiidc hs A); tho är thet målet för vtrönande mädh skälitm »dock skall det målet först utredas med vittnesbörd» R 12: 3 (hs A—BCK—hs B 127 a); thet . , . som ätande eller drikkande är »det som man kan äta eller dricka» Km 31: 1 hs AB m.fl. {ätande goz oc drikkande hs D, som äta ma eller drikka hs ELMNO); Hwilken annerledhis köpir . . . wari atergörande Km 1 hs ABK, hs B 127 a, ivari atergangande hs CD (thet ma atergöras hs D, tJjet ma man attergöra hs NO, thet köpe ma han widher sighia hs LM), Ettgin man . . . ma nokro handa maatto eller wikt . . . vndir sik haffua ther medh wäghande »för att väga därmed» Kg 16: 2 {uägha hs D—LMNO); troligen också: /Er thet mall wendande (d.v.s. o-ändande) »är det målet omöjligt att slutföra» R 13 hs BCKQ. Intet av alla dessa fall har motsvarighet i MEL (där dock uttrycket pät är sua vnderstandande förekommer en gång i annat sammanhang). Också absolut satsförkortning med presens particip förekommer: honom eig nerivarande J 9 pr i handskriftsgruppen BCGKQ. Sannolikt är detta ursprunglig text, i övriga handskrifter ersatt med sats: mädhan han '’® Nat. Beckman framhåller med rätta (Studier, 1917, s. 195 not), att denna egenhet i hs B visar, att den står »arketypen» närmare än hs A. M. Ahlberg, Presensparticipet i fornsvenskan (1942), s. 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=