XLV 1917, s. 21) är allenast ett löst antagande utan bärkraftiga grunder. Och mot detta antagande talar bestämt, att flocken B 23, som rimligtvis icke kan ha uteslutits i en Uppsala lagbok, saknas såväl i hs Doch i hs B 127 a som i hs N och O.’’^ Att återföra icke endast hs N och hs O, utan även hs D, hs E och hs B 127 a på Nyköpings förlorade lagbok, skulle utan tvivel ge denna en dominerande ställning bland handskrifter av MESt, som knappast kan anses sannolik. Om man kunde vara fullt viss om att fl. 23 alltifrån början har tillhört texten av MESt, då måste man väl därav sluta till en nära förbindelse mellan dessa båda textgrupper. Men detta är i själva verket långt ifrån säkert. Fl. 23 om vissa städers skyldighet att deltaga i underhållet av Norrbro, den sista flocken i Byggningabalken, kan mycket väl vara ett senare tillägg i ett eller flera exemplar av MESt, väl snarast i »Stockholms lagbok», på liknande sätt som Kg 26 och E 27 bevisligen äro det i hs A (eller dess förlaga). Det är m.a.o. ingalunda säkert, att man som källa för dessa handskrifter skall behöva räkna med någon annan stad än Stockholm. Det var naturligt nog dit man vände sig för att få lagboken avskriven, både när det gällde andra städer och enskilda intresserade privatpersoner. Man måste vidare räkna med möjligheten, att MESt redan från början har varit utskriven i mer än ett exemplar, av vilka dock intet genom formlig stadfästelse hade auktoritativ karaktär framför alla de andra. Detta sammanhänger med ett annat förhållande, som tydligt framgår vid en granskning av handskriftsmaterialet. Arbetet på Stadslagen har aldrig blivit fullt slutfört. På många ställen förekommer det, att då ett straff har fastställts i böter, bestämmelsen avslutas med en ofullbordad mening Orkar han ey hotum . . . »Förmår han ej gälda böter . . .» (en försats sålunda, utan avslutande eftersats), antingen i alla handskrifter eller i några.'’’" Förmodligen har man sparat fastställandet av förvandlingsstraffet till en slutlig översyn och granskning av lagtexten.®^ Ännu märkligare äro förhållandena vid flock E 19. Efter en ingress, som anger rättsHs E är här, såsom förut nämnt, defekt och får lämnas ur räkningen. Se härom närmare kommentaren till flock G 5 jämte där i not 30 anförda textställen. Schlyters förklaring (Inledning, s. Ixxvii) är följande: »Meningen har tydligen varit att framdeles, dä ett sådant fall inträffade, insätta det stadgande, hvilket man ej ansåg nödigt att i förväg bestämma; hvarför både i cod. A och i andra handskrifter på några
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=