XXVI (överst på fol. 48 r) för inskrivning av ny text. Detta måste tolkas så, att förlagan här har varit ofullständig. Ett mindre pergamentsblad (fol. 47) har senare infogats i boken, där en skrivare från senare tid (1400-t.) har gjort en avskrift av stadgandet. Handskriften är så gott som fullständigt bevarad. Den består av 68 pergamentsblad i litet folioformat. Mellan fol. 34 och fol. 3 5 ha dock två blad blivit utskurna, varigenomslutet av Kmoch större delen av Sk ha gått förlorade. Handskriften är omsorgsfullt och jämnt skriven. Dock förekomma rätt många skrivfel och överhoppningar av ord och uttryck i texten; någon noggrann kollationering med förlagan har tydligen icke skett. Handskriftens ortografi är ganska oregelbunden, även i fråga om vanliga ord och inom samma textstycke. Detta kan bero på att skrivaren vacklar mellan sina egna, tidigare inlärda skrivvanor och förlagans språkformer. Bokstaven /' förekommer någon enstaka gång: Kg 14 sfapoiotn. Hs B är i synnerligen gott skick bevarad. Den kunde mycket väl av Schlyter ha lagts till grund för hans textutgåva; det hade sannolikt givit honomen enklare och mindre besvärlig handskriftsapparat, i varje fall en ursprungligare text. Avgörande för Schlyter har tydligen varit den allmänna (men oriktiga) föreställningen, att »Stockholms lagbok» (hs A) bör vara den äldsta, och hans därmed sammanhängande, men icke på säkra grunder byggande datering av denna. Beckman har utan närmare prövning godtagit Schlyters datering av hs A såsom äldre än hs B, liksomockså senare Ahnlund. Beckman gör emellertid i detta sammanhang följande riktiga och intressanta anmärkning (Studier, 1917, s. 195): »Ganska visst synes mig, att om Schlyter velat i främsta rummet tillgodose de språkliga intressena, så hade hans val icke kommit att falla på Stockholms rådhusrätts exemplar [d.v.s. hs A], utan snarare på vår handskrift [d.v.s. hs B], somåtminstone företer en del ålderdomligheter, vilka i Schlyters textkodex redan uppgivits.» Den annars så kritiske och kringsynte Beckman har uppenbarligen icke kunnat frigöra sig från Schlyters dateringar och draga de avgörande slutsatserna för textens historia. Handskriften har en del ålderdomliga former, såsom nom. sg. m. best. stadhreii staden Kg 9, 12 pr, 15: 7, 8, 16: 2—3, Ä 15, gestrcti gästen Kg 20: 1, B 11,13 (2 ggr), 22: 11, hestreu hästen B 18: 2, 20 pr, pantren, Ä 17: 1. Att flera av dessa också förekomma i hs
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=