XXVII CGKQ, visar, att de härstamma från den gemensamma förlagan. Hs Ahar stadhen, gästen, hästen, panten. Likaså n. pl. fyughiir käxe fyra brandhakar B 22: 10 (hs BCK och D), hs A har fyra-, fiiighiir (ii/tne) G 2 pr (hs CGKQ ha fyra), -r saknas vanligen efter u och o, t.ex. pl. gatu, uiku, gipto, quinno, någon gång också efter a i presensformer, t.ex. tala Kg 12 pr. Vanligen til{till), men även tell förekommer (Kg 11, 12). —Skillnaden mellan tb och t uppehålles väl {nidher thrykkia, til threskiptis, til thriggia marka Kg 15, thienar Kg 19, tbryzskas Kg 20: 9 o.s.v.), i motsats till hs A, som har sammanfall i stor utsträckning {nidber trykkia, til treskiptis, til triggia marka, tiänar, trydzskas) r' Ett yngre språkdrag i hs B är däremot, att gb har fått ersätta äldre k i trycksvaga ord och stavelser, t.ex. tagba (täml. regelbundet), nogbor, nogbot, olofligha, lastligba, aff fategbnm mannum Kg 19: 1, fatögber Km 33: 3; hs A har i sådana ord i regel k. Sannolikt härstamma skrivningarna med gb i hs B från förlagan. Dock har hs B (liksom övriga äldre handskrifter av MESt) namnformen Swerike Kg 15:7. Hs B har regelbundet formen sakt {som för är sakt o.dyl.); hs A lika regelbundet sagbt. Den latiniserande participkonstruktionen Tbet är siva vndirstandande »Det är så att förstå» är 2 ggr utbytt mot infinitiv Tbet är sua vndirstanda B 22 och Km 14, och den har en gång utelämnats (den kvarstår 1 g., G 18: 1). Likaså utelämnas (i hela handskriftsgruppen BCKQ) uttrycket Framledbis märkiande »vidare är att märka» B 22: 8, Km20: 1, 34: 5 (hs B är här defekt); men det finns kvar Kg 20: 13,B 22: 6, SI 1: 1,21: 1 och Tj 19: 1. Hs B känner icke till ordet ämbite i betydelsen ’hantverk, yrke’. Kg 21 lyder: Ängin gernings man ma flere banda gerninga (hs A: ^ämbete) vppe balda än eena . . . vtan bwar läti sik nögbia aat sinne ba)ida gerning (hs A: at sino ämbete) . . . I sama lagbiim varin gerningis manna konur (hs A: embetzmanna koniir). Övriga handskrifter i textgruppen (hs CGKQ) överensstämma med hs B. Hs B har i Kg 5 den äldre ordföljden VZ/Z örtogber oc XIII marker (likaså hs CK); hs A den yngre XIII marker ok atta örtogber. Se vidare Schlyters Inledning s. iii; N. Beckman (1917) s. 124, 199; Ad. Noreen, Altschwedische Grammatik ( 1904), s. 202; C. 1. Ståhle, Studier över de svenska ortnamnen på -inge (1946), s. 4.^8 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=