XXII först vid en senare avskrivning, förefaller då sannolikare; dateringen av hs A bör m.a.o. förskjutas framåt i tiden. Ingen anteckning finns i hs A från 1300-talet; däremot många som kunna hänföras till 1400-talet och i all synnerhet till 1500-talet. En ändring av mycket betydelsefull innebörd föreligger i början av Högmålsbalken. En kvinna, som har begått svåra brott: mord, barnamord eller tvegifte, skall enligt texten i hs A brännas (H 1—3). Så gott som alla andra medeltida handskrifter ha i stället: stenas.^®* Detta stämmer med MEL, som här är källan och har »stenas» i alla tre fallen. KrL har infört »brännas» somstraff för mord och barnamord, och »sättas kvick i jord» för tvegifte. Det är uppenbart, att »stenas» i MESt är det ursprungliga straffet, och att »brännas» i hs A innebär en ändring. En absolut säker terminus ante quern för hs A föreligger i början av Konungsbalken, där med anledning av riksrådets beslut år 1471 efter slaget på Brunkeberg ett blad i Stockholms lagbok har blivit borttaget och ett annat blad med ny text insatt i dess ställe (fol. 19). Den gamla stilen är med stor skicklighet imiterad, dock alldeles uppenbart av en annan skrivare. Så kort tid förut skriven, som Janssons datering förutsätter, har boken dock knappast då varit. Slutsatsen måste sålunda bli, att varken Schlyters tidiga datering till senare hälften av 1300-talet eller Sam Janssons sena till ett århundrade därefter, 1400-talets senare hälft, kan vara riktig. Det sannolika bör vara någonstädes mellan dessa båda yttersta gränser, sålunda snarast 1400-talets förra hälft. Ortografi och språk i hs Aha flera jämförelsevis sena drag. Skrivaren använder aldrig bokstaven />, utan i dess ställe konsekvent th och dh. p är dock i regelbundet bruk i äldre handskrifter av MEL, liksomi det gamla fragmentet F av MESt (se ovan s. XVIII not 13). Hs A av MESt är enligt Ad. Noreen (Altschwedische Grammatik § 260) den äldsta handskrift, där t- och th- i uddljudsställning i stor utsträckning förväxlas och där man sålunda måste förutsätta samHs C har »brännas» i H 1 och H 2, men »stenas» i H 3. Hs B 127 a har »brännas» skrivet på radering i H 1, »stenas» i H 2 och H 3. För trolldom (H 4) skulle kvinna »brännas» enligt flertalet handskrifter av MESt, icke blott hs A, utan även hs BCKQ, hs D (ändrat från »stenas») och hs B 127 a; hs ELMNO ha: »stenas», liksom MEL. Men redan Bj 38: 1 har »brännas i bål» som straff för förgörning, och det är säkerligen därifrån, som detta straff från början har tagits upp i MESt. Det är häxornas hemska öde, som här börjar skymta i lagtexterna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=