XXIII manfall av de båda ljuden."^ I anmärkningsvärd motsats härtill uppehälles skillnaden väl i andra handskrifter av MESt, särskilt i hs B och hs Men framför allt: hs A är tydligt sekundär, och andra handskrifter erbjuder ofta en ursprungligare och bättre text. Det är därför klart, att hs A, som Schlyter har valt till sin textkodex, icke ger den bästa bilden av textens ursprungliga lydelse. När man vill vinna klarhet över lagtextens äldsta form, måste man till en början bortse från de många fall, där hs A(HI) står ensam. På många ställen har också Schlyter fört in läsarter från andra handskrifter i sin text, och detta har utan tvivel varit berättigat. Vidare är det påfallande, att så få av de medeltida handskrifterna av MESt stå i tydligt filiationsförhållande till hs A, omdenna verkligen skulle ha varit Stockholms lagbok sä tidigt, som Schlyters datering innebär; de äldsta av dessa avskrifter (hs H och I) härröra enligt hans i detta fall säkerligen riktiga bedömning från mitten av 1400-talet. Schlyter har emellertid också iakttagit (Inledning, s. x), att hs A har varit förlaga för hs L (»Arboga lagbok») i Kyrkobalken och början av Konungsbalken (t.o.m. Kg 12). Detta har sedermera bekräftats genomSamHennings noggranna undersökningar (Skrivarformer och Vadstenaspråk i Siaelinna Thrpst, 1960, s. 12 f.). Enligt Henning är hs L skriven före mitten av 1400-talet; den bör föras »åtminstone till förra hälften av 1440-talet». Detta skulle då vara det första säkra spår, som vi ha av hs A. Dess tillkomst måste då ligga före denna tidpunkt, och den kan omöjligen vara fullt så sen, som Sam Janssons datering förutsätter. I detta sammanhang bör också nämnas, att hs L är en av de få medeltida handskrifter av MESt, somha de båda flockarna Kg 26 och E 27 införda på samma plats som i hs A. Tydligen har Stockholms lagbok härvid varit en förebild för Arboga."■ Åtskilliga omständigheter tala sålunda för en datering av hs A till förra hälften av 1400-talet. Därav följer givetvis, att den icke har varit Stockholms äldsta lagbok. Staden måste tidigare ha ägt en •' Hs A har skriftformen thal^h talg Km 3 pr (hs BCK—DNO—hs B 127 a tal^b). Om språkformen i hs A se ytterligare O. F. Hultman, Hälsingelagen ( 1908), s. 332, Efterlämnade skrifter I (1931), s. 27 f.; N. Beckman, Studier i outgivna fsv. handskrifter (1917), s. 121 f. Om ett möjligt samband mellan stadgandet i R 12:4, som endast finns i hs A, och Stockholms privilegier den 1 maj 1436 se s. 198 (not 85). 21a
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=