XIX om man tager i betraktande, att alla handskrifterna i den förra gruppen gå tillbaka på hs A. Denna består sålunda egentligen av en enda handskrift (hs A) jämte avskrifter därav: hs HIP(L), nr 41. De båda andra texttyperna (Söderköping och Uppsala) äro däremot stora och komplicerade, i all synnerhet som man här måste räkna med förlorade mellanled. De bestå av ett antal handskrifter med i vissa avseenden likartad textform, men utan tydligt filiationsförhållande inbördes; här är just den allmänna termen »texttyp» berättigad. Som den mest imponerande, den mest auktoritativa av alla MESt:s handskrifter framträder utan all tvekan hs A, »Stockholms lagbok». Den har tillhört Stockholms rådstugurätt, och för Stockholm var ju lagen i första hand skriven. Den har legat till grund för den första tryckta editionen av Stadslagen 1617—18, liksom också för Schlyters textutgåva år 1 865.^^" Det har legat nära till hands att med denna prakthandskrift förbinda föreställningen om hög ålder. Original kan den visserligen icke vara, men den bör rimligtvis ligga originalet nära i tiden. Tyvärr är handskriften icke exakt daterad; det finns ingen anteckning omskrivare eller tid. Den är skriven av en skicklig yrkesman, utan tvivel efter beställning av staden och på dess bekostnad. Just sådana präntade prakthandskrifter äro ofta svåra att säkert tidsbestämma. Den präntade stilen höll sig relativt oförändrad genom långa tider, och den kunde imiteras av kunniga yrkesskrivare, som fingo ett sådant uppdrag. Stadslagen upptager i handskriften 98 blad; den föregås av Upplandslagens Kyrkobalk på 16 blad och efterföljes av ett senare skrivet alfabetiskt sakregister på 5 blad. »Åt handskriftens utsmyckning har ägnats en icke ringa omsorg. Första flocken i varje balk utmärkes av en målad begynnelsebokstav av i allmänhet halva sidans höjd eller mera, de följande flockarna med omväxlande röda och blå initialer av mindre storlek. Förteckningen över flockarna i balkens början visar samma anordning; flockarnas ordningsnummer äro skrivna med röda romerska siffror. Mångenstädes har utrymme lämnats öppet för rubriker, utan att dessa ifyllts . . . Över huvud taget ha åtskilliga händer under århundradenas lopp satt märken i handskriften, som bär vittne om att ha varit flitigt i bruk. De i Om den .iv arkivarien Jonas Bureus ombesörjda utgåvan av MESt se C. J. Stable i ANF 69 (1954), s. 100 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=