RB 7

]orda bal ken 85 om dec gäller egendom pä landet. 1734 ars lag (Ä 1) låter grundsatsen gälla även för arv. —»Efter stadens lag», fsv. ef^fcr sfadzhis lagbum (hs DELMNO; rät). 5 9. »Som vinner jorden», fsv. wi)i iordhcua uiiiJcr; sä alla handskrifter (utom hs A), liksom också förlagan (MEL J 25: 1). Hs A(HIP) har: .wiii iordhcna äghir cllcr winder, vilket i sammanhanget icke ger god mening. — Första meningen av fl. 13: 1 (»Och alltid dä tvä män . . . skaffar sig vitsord») är hämtad frän MEL J 25: 1; om innebörden se »Magnus Erikssons Landslag», 1962, s. 94 not 77. 60. Andra meningen av fl. 13:1 är ett tillägg, utan motsvarighet i MEL. Meningen torde vara, att om en landsbo har bott i en gärd i staden eller hyrt ut den, skall han lämna stadsbon hyra för den tid, dä fastigheten har utnyttjats pä detta sätt. 61. Första meningen av fl. 14 (»Om nagon köper jord . . . som dä äger jorden») är hämtad frän MEL J 26. Andra meningen är ett tillägg. —Ordet fardagber brukas i MEL som beteckning för dag, da ett landbokontrakt upphör (se MEL J 30). För dag, da kontrakt av annan typ upphör, brukas ordet stäinnodiigbcr; se MEL J 36: 2, B 14 pr, 14: 2, Km 7, 8 (om arbetslega, bolag, lan mot pant), R 20: 1 (pä förhand bestämd dag av annan art). I Bj förekommer icke ordet fardtigbcr; stäninodagbcr brukas som beteckning för den tid, dä avtal om hushyra upphör (Bj 36: 2), men även (Bj 41 pr) i den allmänna betydelsen av pä förhand bestämd dag, »dä något skall ske eller vara verkstäldt» (Schlyter). I MESt användas bada orden (här i fl. 14 och i B 13) för tid, dä ett hyresavtal brukar upphöra, utan nagon skillnad dem emellan. När sädan fardag är inne, anges icke i MESt, detta i motsats till MEL:s föreskrift om fardag vid landboavtal. 62. »Om barnen äro i stånd därtill», fsv. iin barn mogbandc ära. Ordet mogbandc har här sannolikt sin egentliga betydelse ’förmående, i stånd’. Vissa handskrifter (hs l.MS) ha: /■;;/ barnin tbat fonnagba. 62 a. »Av hans arvegods», fsv. aff arffwc bans, av hans fasta egendom, i motsats till det förut nämnda aff lösöroni bans. Jfr ovan fl. 2 pr (not 12 a). Kg 2:2, H: 7—9. 63. »Sa länge de äro villrådiga», fsv. män the iiilieradba fara, d.v.s. fara omkring och icke veta sig nägon räd. 64. »Da skola närmaste arvingar veta det», fsv. tba sbulii näste ärffningia nita hs A(HIP) och hs BCGKQ. Detta är sannolikt ursprunglig text, men den ger ingen klar mening. Möjligen är en sats överhoppad. Det har lett till emendationer i andra handskrifter. I hs DENO—R—S har ordet uita utelämnats: tba sbnlu näste frender tbera »da skola deras närmaste fränder (göra det)». I hs LM ytterligare förbättrat genom tillägg av tbem taka »taga dem om hand» (vare sig barnen äro döda eller levande). Denna tydligen sekundära läsart har Schlyter tagit upp i sin text, dä den ger den bästa meningen. Fl. 15 överensstämmer till innehållet, men icke till ordalydelsen med MEL J 34. 66. »Förbruka eller sälja», fsv. förgöra eller sälia. MEL J 32 har endast: sälia. Fsv. förgöra översättes av Schlyter: »föryttra», men torde ha en vidsträcktare innebörd: göra slut pä, förstöra, förtära, genom misshushållning eller slöseri. Härtill hör substantivet forgörilse i fl. 16: 1: aff forgörilsom, som aff dobel ok andro toliko. 67. Orden »eller vad det nu är» äro ett tillägg i MESt. 68. »Sin mans jord», fsv. bondans iordb; sä även i vissa handskrifter av MEL (hs R—BLS) och i KrL. Men hs A av MEL har: sina ior}>, d.v.s. hustruns egen jord. 69. »Nu hava de barn med varandra, eller ej», fsv. Nw kiinno tbe uara barnabiinden ällcr cig (andra handskrifter: barnom bunden). 65.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=