Ärvdabal ken 69 sin egendom, lös ocli fast». Samma bestämmelse i Bj 29: »Dör mannen eller hustrun utan barn sinsemellan, have dä rätt att giva var tredje penning till vem han vill.» 64 a. »Som bo utomlands», fsv. i fläticlis 1’yggiaiiclr. Ordet hyggitiiulc saknas i hs LMNO. 6 5. Denna bestämmelse var särskilt av vikt för städernas tyska borgare, som kunde ha sina närmaste släktingar i de tyska städerna. Det var förbjudet att äga fast egendom i staden eller i Sverige utan att vara bosatt i landet; se härom Kg 15: 7—9. 66. Bättre text i hs DE—LMNO: »till förfång för sina barn eller arvingar inom landet eller till förfång för utländska arvingar, om de vilja flytta till landet». 67. Rätten att inom natt och år lösa in fast egendom tillkom utländska släktingar endast om de ville flytta till Sverige för att varaktigt bosätta sig där. 68. »Gästabud efter en månad och pä årsdagen», fsv. maitdilbawatz ööll ok. lUirsniotz ööll. 69. Om testamente jfr Bj 29 med kommentar. 70. »Och denne dör barnlös», fsv. ok döör cig hanuibuiulet, d.v.s. utan att arvsgangen är bunden genom barn. 71. »Giver någon hemgift av sin egendom till släkting eller till oskyld», fsv. Gipter man skylmänne sitb eller oskylt aff godzc sino. Fsv. skyldmännc n. släkting (manlig el. kvinnlig); jfr skyldarnian m. manlig släkting, skyldarkona f. kvinnlig släkting (DL), till skyld f. skuld, skyldighet; skyldskap, adj. skylder skyldig, närskyld, besläktad, oskylder oskyld, obesläktad, neutr. oskylt obesläktad, man eller kvinna. 72. »Barnlös», fsv. harnalös hs A; hs B m.fl. barnlöst, neutrum, eftersom det kan vara man eller kvinna. 7.5. Fl. 20 är (såsom förut nämnt) utan motsvarighet i MLL. Grundsatsen att bortgiven egendom skall återgå till givaren, om den eljest skulle ga till en avlägsen släkting till mottagaren, har en viss motsvarighet i fl. 18:1. Om »stadens brev och sigill» sc fl. 10 pr. 74. »Nagon annan», fsv. annor nokor, nom. Bestämmelserna gäller salunda även för andra gavor, ej blott av gudföräldrar. 7 5. »Sända penningarna till sjöss», fsv. sända tbe päninga til sios, »d.ä. använda dem till handel och sjöfart» (Schlyter). Jfr i § 1 »Och dock skall dessförinnan prövas, huruvida köpenskap är driven därmed.» 76. \'^insten av köpenskapen skall tillfalla barnen, och sannolikt har man avsett, att förlust skall drabba dem och icke förmyndaren (fader och moder). 77. »Det skall stå till de män, som voro tillstädes», fsv. ligge tbet til tberra manna, när waro, d.v.s. det tillhör dem att avgöra. Liknande uttryck i J .5: l,Km8 pr, R 16: 1, 22. 78. M. 21 är (såsom förut nämnt) utan motsvarighet i MLL. ovan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=