RB 7

Magnus Erikssons stadslag 66 15. Orden »och ingen vet, vem som först blev död eller sist» äro ett tillägg i MESt. 16. MEL Ä 4 »Dö män i strid, och ingen vet, vem som dör först, vare samma lag»: saknas i MESt. Har det betraktats som inaktuellt för stadens befolkning? 17. Fl. 1—6 överensstämma med MEL Ä 1—6, med de ändringar, som äro angivna i den föregående kommentaren (noterna 1—16). —MEL Ä 7 »Om arv efter biltog man» saknas i MESt. —Med bestämmelserna i fl. 6 (och i MEL Ä 6) kan jämföras motsvarande stadganden i den norska Landslagen (NGL 2, s. 85) och Stadslagen (ib. s. 234): »Om män falla i strid och ingen kommer undan, eller alla drunkna, eller brinna inne, da skall deras arv gä som om de alla hava låtit sitt liv på en gång, såvida det icke sedan visas vara annorlunda med lagliga vittnen.» 18. D.v.s. föräldrarna (eller en av dem) ha varit gifta mer än en gäng, och det finns sålunda tvä eller flera kullar av barn. 19. I MEL tillägges: »eller halvsyskon». 20. Här slutar MEL Ä 8. Det följande (»Om icke bröstarv finns . . . efter den andra») är ett tillägg i MESt. 21. »Efter den andra», d.v.s. efter den andras död. — Fl. 7 =MEL Ä 8, med här angivna avvikelser. 21a. I handskriftsgruppen hs BCGKQ saknas orden »och lämnar ut arvet . . . hon är havande», tydligen på grund av haplografl i en gammal förlaga för hela gruppen (den äldre, 22. »Med förgörningar», fsv. mcdh forgerningbom, d.v.s. genom förgiftning eller trolldom. 23. »Av sex män»: tillägg i MESt. 24. »Där ärver död och heden»: se »Magnus Erikssons landslag» ( 1962), s. 68 not 24 a. »Ty ingen må dräpa en annan för att vinna ett arv», fsv. ängiii ma annan Jräl>a sik til arffs. Ordet annan saknas i hs BCGKQ. Samma grundsats uttalas i E 19 pr och i H 2: 1. Se MEL Ä 9 med not 25. — Fl. 8 =MEL Ä 9. — Med fl. 8 jfr G 17. 2 5. Sista meningen har i MEL en något olika formulering: »Sedan skifte har skett, dä går det till skifte, som de fingo av fäderne eller av möderne, men ej det som de hava förvärvat med tjänst eller med yrken.» —För övrigt är fl. 9 =MEL Ä 10. 26. Enligt MEL Ä 11 skulle vid arvskifte »deras fränder vara tillstädes minst tvä, lägga lott i skötet och sedan draga lott.» 27. »På rådstuga», »till rådstugan», fsv. a raJhzstuffwu. 2 8. »Stadens brev och sigill», fsv. staJzcns brcff ok inciglc, av stadens skrivare utskrivet intyg, försett med stadens sigill. Sådant bevis omtalas även i fl. 18:1, 20, J 6 pr och DI 11 pr. 29. Också enligt MEL Ä 12 skulle vid tvist om arvet jämkning ske; den skulle verkställas av de närmaste fränderna, minst tolv. Ville arvingarna ej låta sig nöja, da skulle dessa tolv fränder »svärja, att de ej hava kunnat skifta jämnare än nu har skett. Och sedan nöje sig envar med sin lott. Och sedan går det ej till jämkning dem emellan och ej deras barn emellan.» Någon motsvarighet till det skrivna dokumentet, »stadens brev», finns sålunda icke i Landslagen. MEL Ä 12 har sålunda blivit ersatt med nya regler för staden. —Med fl. 10 jfr MEL Ä 11—12. 30. »Säkrare skyldskap», fsv. openbarane skylskap. — »Enligt kyrkans rätt», fsv. eptir kirkionna rät (hs ABCK, hs B 127 a). Det förefaller egendomligt och svärförklarligt, att kyrkans regler om släktskap här föras in i sammanhanget. Texten i MEL Ä 13, som här ligger till grund, har äftc laghen, enligt lagen. Andra handskrifter av MESt ha förlorade »Stockholms lagbok»?). nu

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=