Gi f t c r mål s bal kc)i 53 stämmclscr. — En mark penningar föll oavlåtligen i värde; under senare delen av Magnus Erikssons regering förhöll den sig till en lödig mark som 1 till 4,5 eller 5 (B. Thordeman, Sveriges medeltidsmynt, 1936, s. 32 f. och s. 90). Enligt 1734 års lag (G 9:4) skulle morgongåva, pä landet eller i staden, kunna vara högst cn tredjedel »af mannens behälna lott i löst och fast». »Ej må man gifwa hustrun större morgongafwo, än nu sagdt är; men wäl mindre.» I MESt ha här inskjutits ett par bestämmelser om bröllopsskänker (»Av varje bordsgäst . . . lagligen förvunnen därtill»), avbrytande sammanhanget om morgongåva. 48. »Av varje par bordsgäster», fsv. Aff huariom cliskainat (jfr not 39). Det sammanlagda värdet av bröllopsgästernas gåvor (normalt 30X2 örar penningar^7'/•> marker) kunde sålunda icke bli stort. Jfr Lizzie Carlsson a.a. s. 171 f. 49. »Tre marker» (hs A); andra handskrifter (hs BCGKQ) ha »tvä marker». 50. Jfr not 34 och MEL G 10: 1. 51. »Eluvudklädc», fsv. sfrik n. ett slags dyrbart tyg; huvudkläde för kvinnor. Om detta ord se Schlyters och Söderwalls ordböcker (jämte Supplementet till Söderwall), H. Elildebrand, Sveriges medeltid 1, s. 448, 3, s. 5 3 3, 667. MEL G 16 har i motsvarande sammanhang ordet hut ulhliikcr (likaså KrL). — »Kjortel», fsv. kiurtil, d.v.s. kjol eller klänning. 5 2. »Smide», fsv. stniJhc n., d.v.s. (smidda) smycken av guld eller silver. 5 3. »Spänger», fsv. spait}’ {., pl. späiit^rr, d.v.s. spännen som höra till dräkten. 54. Morgongåvan och det som utgjorde hustruns »fördel» i boet skulle sålunda tagas undan före skiftet. 5 5. »Hälften av allt lika som han», fsv. ulf halt ft uidber han. 5 6. Mannen skulle sålunda behålla morgongåvan och före skiftet taga undan sin »fördel» i boet. »Kista», fsv. kista, troligen med kläder och andra personliga tillhörigheter. — I staden gällde sålunda samma regel som enligt MEL G 10; 1; »få de ej barn med varandra, då have den av dem, som lever längst, morgongåvan, och ingenderas arvingar have rätt att klandra det.» 57. »Utan den vare död», fsv. i tan dööilh iiari (hs LMNO: quit, d.v.s. fri, befriad, slut); satsens subjekt måste vara »morgongåva». Jfr 1734 års lag (G 9; 3); »Dör hustrun förr än mannen; ware tå morgongåfwan ock död.» 5 8. Om barn fanns i äktenskapet, skulle hustrun salunda vid mannens död fa taga undan sin fördel i boet, men icke morgongåva; och sedan skulle hon vid skiftet taga lika lott med barnen. Likaså enligt 1734 års lag (G 9; 3); »Äger hustrun giftorätt efter stadsrätt; tage ej morgongåfwo, ther hon barn efter honom hafwer.» — Med fl. 9: 5 jfr MEL G 17. 5 9. Likaså skulle mannen vid hustruns död taga undan sin fördel i boet, och sedan dela jämnt med sina barn». Med fl. 9; 6 jfr MEL G 17. 60. »Sasom stadgas om testamente»: d.v.s. i Ä 19 om rätt att i testamente giva en tredjedel eller mera av sin egendom. — Fl. 9: 7 saknar motsvarighet i MEL. — El. 9 avviker starkt frän motsvarande bestämmelser i MEL. 61. Böterna blevo sålunda sammanlagt 5 3 marker 8 örtugar, därav lika mycket, d.v.s. 13 marker 8 örtugar, till konungen, biskopen, målsäganden (d.v.s. kvinnans man) och staden. 62. Jfr R 30, 31. 63. Om mannens fördel i oskiftat bo se fl. 9; 4. 64. »Målsägandens rätt», d.v.s. andel av böterna. —Dödsstraff skulle sålunda i detta
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=