RB 7

Gift e r mål sbalkcu 51 ifyllas: E 20: 3, H 8: 1 och DI 1:1 (hsD),Dl2:l (hs AH), D 11 2: 1 (hs D), D 11 3 pr (hs ADHNO), D II 10 och 14: 1 (hs D), S 1 14 och 16: 1 (hs D), S 1 21 pr (hs AD), S II 6: 2 (hs D), Tj 20 (hs D, Tj 19 följer i donna hs efter fl. 20, och mellan de bada flockarna har en rad lämnats tom). 1 vissa fall har den ofullbordade försatsen utelämnats vid avskrivningen i övriga handskrifter (särskilt i hs E och i hs LM), uppenbarligen därför att den ensam icke gav nägon mening och att man icke räknade med att fa den utfylld. Sa är fallet här i G 3; försatsen »Nu förmår han ej gälda böter» saknas därför i hs BCGKQ—DELMNO. I hs S (Västerås lagbok) tillägges: miste liiff sitb. I den ar 1618 stadfästade och tryckta utgåvan av Stadslagen står här i G 3, att om han ej förmår gälda böter, skall lag därom vara såsom förut är sagt; i samtliga andra fall har man strukit den ofullbordade och därför meningslösa satsen Orkiir bau ci^ hotum. Av vad .som här har anförts framgar, att Stadslagens text under Magnus Erikssons tid icke har blivit fullt genomarbetad och avslutad; den viktiga frågan om förvandlingsstraff har i ett flertal fall lämnats öppen. — Något annorlunda har saken uppfattats av Schlyter (Magnus Erikssons Stadslag, Inledning, s. Ixxvii): »Meningen har tydligen varit att framdeles, da ett sådant fall inträffade, insätta det stadgade, hvilket man ej ansåg nödigt att i förväg bestämma.» — Mycket osannolik förefaller den tolkning av de ofullbordade straffbestämmelserna, som har framställts av Nat. Beckman (i: Göteborgs Högskolas arsskrift 39, 1933, s. 78 och i: Arkiv för Nordisk filologi 30, 1934, s. 264): en skrivare skulle ha hejdat sig och avbrutit skrivningen, dä h u m a n i t e t s s k ä 1 kommit honom att rygga tillbaka inför den föreliggande texten. Att en skrivare skulle ha reagerat sa under sitt pågående arbete, icke en enda gäng utan en mångfald gånger, förefaller helt verklighetsfrämmande. (Jfr också E 19 med not 33.) —Fl. 3 överensstämmer i övrigt i i huvudsak med MEL G 3. 31. Ordet »sin» saknas i hs A. 32. »Till sex marker», d.v.s. upp till 6 marker, högst 6 marker. Finalt til. — Likaså B 21: 4 (motsats: »tre marker eller mera»). —Fl. 6: 1 är ett tillägg i MESt. Om förningar finnas utförligare bestämmelser i MEL G 7. — Fl. 6: 1 är den första av ett antal överflödsbestämmelser i lagen, som ha behandlats av Lizzie Carlsson a.a. s. 169 f. Som hon har visat, ha de motsvarighet 1 \'^isby stadslag och tysk rätt. Fl. 6:1 är ett inskott i en text, som f.ö. är hämtad från MEL. Det bryter sammanhanget mellan fl. 6 pr och 6: 2. Orden »vare samma lag» i fl. 6: 2 syfta på fl. 6 pr och icke på den närmast föregående fl. 6: I. 33. »Då skall bröllop göras», sålunda i brudgummens gärd. Dessa ord äro ett tillägg i MESt. 34. I MEL tillägges: »Da de hava legat samman en natt, då är han hennes rätte målsman och äger att söka och svara för henne.» Denna mening har icke upptagits i MESt, säkerligen därför att samma bestämmelse återkommer i fl. 8 (MEL G 9). —Fl. 6 överensstämmer med MEL G 6, med de här (noterna 3 2—34) angivna avvikelserna. — Enligt fl. 6 skulle morgongåva givas vid bröllopet före brudsäng, enligt fl. 9:2 närmare bestämt »pä första bröllopsdagen», sålunda även här före brudsäng, enligt MEL G 10:3 endast »å rätt hinderdag». Om morgongåva se även fl. 9: 2. 34 a. Orden »eller en kvinna» saknas i hs BCGKQ. 3 3. I MEL G 8 (som motsvarar MESt G 7) nämnas följande gästabud: »bröllop, kyrkogangsöl, gravöl, da lik skall jordas, arvöl, eller gästabud vid prästens första mässa». Fästningsöl och barnsöl äro sålunda tillkomna i MESt; »gästabud vid prästens första mässa» har i stället uteslutits.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=