Koii ii ngshalken 33 91. »Blir han fälld», fsv. wardhcr faider, genom att han icke kan värja sig »med tolv mäns ed», d.v.s. han »brister ät eden» (jfr fl. 17: 1). 92. »Skall han bliva slagen vid käken och fly frän staden»: jfr fl. 12: 3 (not 42), 17: 1. 93. D.v.s. dä skall han dömas som tjuv och straffas enligt Tjuvabalken. — Ocksä här motsatsen mellan »blir han tagen pä färsk gärning» (fsv. wardhcr taken widher färska i^ernin;^) fl. 17 pr och »blir det honom tillvitat, och är han icke tagen pä bar gärning» (fsv. Wardhcr thet honom wiith, ok är eig har a taken) fl. 17: 1. Jfr not 90. 94. »Sasom förut är sagt»: säkerligen är det en liknande bestämmelse i fl. 16: 5, som äsyftas. 93. Jfr fl. 12:3 (not 42), 16: 5. — Med fl. 17 jfr Bj 38:4. 96. »Klädeshuset», fsv. klädhishus, för besiktning och förtullning av importerade varor, främst kläde. —»Vägen», stadens väg, för vägning av exportvaror. —Om klädeshuset och vagen se även fl. 22 pr, 2 5 och Km 33 pr, 34: 1. —Var dessa bada stadens viktiga institutioner lägo vid 13 00-talets mitt, är icke säkert känt. Av praktiska skäl ha de väl legat icke längt från skeppsbryggorna och i närheten av varandra. Det finns anledning att tro, att platsen har varit i närheten av Järntorget (äldre Korntorget), som har fått sitt namn efter de varor, som där fördes i land och vägdes. Där läg ocksä vägen eller våghuset vid 1400-talets slut. Om klädeshuset vet man, att det 1 5 5 0 läg vid Svartmunkebrinken (nuv. Benickebrinken). Se A. Schiick a.a. s. 439; N. Ahnlund a.a. s. 189; H. Schiick a.a. (195 1), s. 82 f. — Bestämmelsen i fl. 18, första meningen, upprepas nästan ordagrant i fl. 22 pr. 97. »Kämnär», fsv. kämenäre (av mit. kemenere, äldre kemerere, av lat. camerarius), ämbetsman med uppgift att uppbära och redovisa för stadens inkomster. I MliSt omtalas han endast här. Med denna betydelse är ordet kämnär första gängen belagt i fragmenten av Söderköpingsrätten; det förekommer där pä två ställen i formen kiämerärä (se S. Ljung, Söderköpings historia intill 1 5 68, 1949, s. 92, 129). Efter Söderköpingsrätten är ordet belagt först i MESt. Se f.ö. Söderwalls Ordbok med Supplementet; H. Schiick a.a. (195 1), s. 14, 7 5 f.; N. Ahnlund a.a. s. 180. —»Tvä andra rådmän», fsv. andre t wc radhinen. Möjligen står andra här pleonastiskt: »andra, tvä rådmän», d.v.s. dessutom tvä rådmän; skrivaren och kämnären voro ämbetsmän men icke medlemmar av rådet. 98. Redovisningen skulle salunda ske vid det stora valsammanträdet (se fl. 1 och 16 pr), till fogden ä konungens vägnar och till borgmästarna ä stadens vägnar. Och stadens skrivare var tillika räkenskapsförare; räkenskaperna skulle m.a.o. föras skriftligen. Tyvärr ha endast en ringa del av kämnärsräkenskaperna frän medeltiden blivit bevarade, frän aren 1460—73 (utg. i »Stockholms stads skotteböcker»). 99. »Stadens inkomster skola lämnas ut»: troligen avses den hälft av stadsinkomsterna, som konungen hade rätt till. Om stadens inkomster se A. Schiick a.a. s. 329 f.; H. Schiick a.a. (1951), s. 76 f.; E. Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (1940); 1. Peterzén, Till frågan om de medeltida stadsskatterna (i: Historisk tidskrift 195 0); N. Ahnlund a.a. s. 190, 294 f. —»Mikaelsmässan», den 29 sept. Terminerna för skatt (påsk och Mikaelsmässan) voro desamma som legostämmorna i staden enligt B 21:3. — Fl. 18:1 (»Och stadens inkomster . . . vid Mikaelsmässan») finns endast i hs A(HI) och några fä andra handskrifter (hs L), men saknas i flertalet (hs BCGKQ—DEMNO —RS). 100. »Skatt», fsv. skut n., till verbet skiuta (sköt) skjuta. I denna betydelse är fsv. skut snarast län frän mit. sehot n. »(was von den Biirgern zusammengeschossen wird), Schoss, eine direkte Steuer vom Yermögen»; länet kunde ske sä mycket lättare, som fsv. Ii Mainiiis Erikssons stattslaii
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=