RB 7

Konungsbalken 31 71. Gcnom att taga bolagsgods utomlands förlorade man sitt burskap (§ 5, sista meningen). Den som trots detta gjorde ett försök att ha vederläggning pä tvä olika häll (och därmed splittrade intressen) straffades strängt (§ 6). Jfr ocksä § 8. 72. »Annan inkomst», fsv. annor ingälJ. Med inkomst torde här avses inkomst av fast egendom, d.v.s. avgifter. 73. Den som bosatte sig utom riket var salunda skyldig att avsäga sig burskap; inom ett ar skulle han också sälja fast egendom i Sverige, som han hade ärvt eller förvärvat. Innebörden i fl. 15:7—8 torde vara, att ingen bosatt utom riket fär äga jordegendom eller annan fastighet i Sverige. Man sökte genomföra den grundsatsen, att den som ägde fast egendom i Sverige ocksä mäste bo i landet. Det är emellertid icke känt, att liknande försök att genomföra denna grundsats ocksä skulle ha gjorts pä landsbygden. Bestämmelserna ha därför sannolikt samband med stadens rörliga förhållanden och blandade befolkning. Det har säkerligen förekommit, att en »borgares son» har stätt i valet att bosätta sig utomlands och ända där utnyttja sina svenska förbindelser och sina rättigheter som innehavare av jord eller annan fastighet i Sverige. Det var detta, som man ville förhindra. —Om arvingar bosatta utom landet se även Ä 19 pr. 74. »Eller har nägons bolagsgods utom landet», fsv. eller bafjuer nokors inanz (hs DELMNO: annars inanz) uiJbcrlegning utländis, d.v.s. är delägare i ett bolag utom landet. Jfr § 6 med not 71. —»Skall han sälja det», d.v.s. arvet (fastigheten) i staden. 7 5. »Inom natt och är frän den dag, dä boken blev kungjord», fsv. innan nat ok aar aff tböni dagb, at boken war lyyst. Enligt Schlyter (»Magnus Erikssons Stadslag», Inledningen s. LXXllI; Ordbok, .irt. lysa) mäste meningen med detta nägot dunkla uttryck vara: frän den dag, dä lagboken blev kungjord som gällande i staden: »fräga är tydligen om ett förhällande som egde rum vid den tid, dä den nya lagboken blef i en stad antagen». Det skulle sälunda vara fräga om ett slags övcrgängsbestämmelser. Det är möjligt att detta är riktigt. I nägra yngre handskrifter (bl.a. hs S) har emellertid lyyst blivit ersatt med läsin läst: »dä lagboken blev (före)läst för honom», m.a.o. dä han blev underrättad om lagens föreskrifter. Enligt fl. 23 skulle stadens lagbok uppläsas en gäng om aret i varje stad, för att alla skulle veta, vad som var lag. Kan meningen här vara: frän den dag, da lagboken nästa gang blir uppläst? — Olaus Petri (Samlade skrifter 4, 1917, s. 3 19) tolkar uttrycket sälunda: »Thet är, frä then dagh thet wardt weterligit». 76. »Arv», fsv. arff har här tydligen betydelsen ’fast egendom’; se fl. 2:2 (med not 12). 77. »Den lag, som förut är sagd om köpmäns söner»: avser tydligen fl. 15:8.-— Reglerna i fl. 15: 7—9 äro mycket illa avfattade. Bäde § 8 och § 9 utgöra i huvudsak en upprepning av vad som tidigare har sagts. Det förefaller nästan, som om lagförfattaren har lätit alternativa formuleringar stä kvar i lagtexten. 78. »Egendom och bolagsgods», fsv. sit ok sina widberlegning-, samma uttryck förekommer fl. 20: 13 och Km 14: 2—4 {sit cgbit ok sina widberlägning). — § 5 (första meningen) och § 10 komplettera varandra: alla som hava tjänst i staden hos någon borgare {soin tbiäna i stadbenom) skola söka burskap, om de äga 20 marker eller mera; alla som icke hava tjänst {som cig äru nokors manz swena) skola söka burskap (giffua hwrskafi), om de äga 3 marker eller mera. Förmodligen åsyftade dessa bestämmelser att man skulle fä kontroll över folket i staden. —Bestämmelserna kunna kompletteras genom följande burspråk ( 1459: 17 m.fl.): »Alla lösa män och kvinnor, som äro i staden och hava egendom till 3 marker, om de icke vilja tjäna, skola de söka burskap och vara i alla utskylder som andra borgare, eller ock packa sig ut ur staden.»

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=