KoII ungsbal ken 29 emellertid ordet h) i denna betydelse av det konkurrerande ordet stad, med den från tyskan lanade betydelsen 'köpstad' (så ofta i MESt). Se A. Schiick a.a. ( 1926), s. 167 f.; E. Wessén, Om det tyska inflytandet på svenskt språk under medeltiden (2 uppl., 19116), s. 16. 17. »Gäst», fsv. }iästcr m. främling, som tillfälligt uppehåller sig i staden för att driva handel, köpa och sälja. Det avser i regel utlänningar, tyskar. Om gäster och deras verksamhet se Km .^0—.14 kommentar). Här i Kg stadgas om deras förvärv av burskap (fl. 15) och om deras skatter (fl. 19—20). — »Byamans sven», fsv. hyanianz swen, ung man, som icke är sin egen, utan är i tjänst hos en köpman eller en hantverkare med burskap. 5 8. »Efter gammal stadga», fsv. epter ganihlinn stadga; se ovan not .1. En av handskrifterna (Hs E=Holm. B 5 b, slutet av 1300-t.) har tillägget: »Därav tage fogden två örar, varje borgmästare som då sitter för rätten en öre, och stadens skrivare en öre.» Avgiften för burskap är förvånansvärt låg: 5 örar. Som en jämförelse kan nämnas, att enligt R 6 skulle samma belopp, 5 örar penningar, erläggas av den som ville fä något stycke ur stadens lagbok uppläst för sig. Det förefaller, som om man därmed har velat unelerlätta förvärvet av burskap. Det kan naturligtvis också sammanhänga med fl. 15:5: alla stadens invånare, som icke äro i tjänst hos någon och som själva äga 3 marker eller mera, skola söka burskap. 5 9. D.v.s. han skall själv lova det och därtill ha en byaman, som går i borgen för att han skall uppfylla sina förpliktelser. De flesta handskrifter ha: »borgensman för sig». 60. »Fullgöra all skyldighet mot staden», fsv. allaii stadz rät i ppebalda^ I främsta rummet åsyftas skatter enligt fl. 19—20. — »Lika som varje annan byaman», fsv. iätupnt tiidbcr sin byaman. —' »Minst i sex är», såsom garanti för att det verkligen är allvar och icke en tillfällig nyck. Därigenom ville man framför allt förhindra, att »gäster» utan varaktig bosättning i Stockholm sökte burskap för att vinna ekonomiska fördelar och kringgå bestämmelserna om handeln i Km. 61. »Såsom förut är sagt»: dessa ord tillhöra givetvis icke edsformeln. Det är slutet av fl. 1 5 pr som åsyftas: »i allt som kan hända staden». 62. »Hjälpa min byaman inom landet och utom landet», fsv. min byaman fordba inländis ok wtländis.. Även dessa ord äro uttryck för en borgerlig solidaritet. 63. I Kalmar stads tänkebok (hs E211 i Uppsala Univ.-bibl.) finns ett med fl. 15:1 likalydande formulär till burskapsed, inskrivet pä insidan av frampärmen (Kalmar stads tänkebok, utg. av E Modéer och Sten Engström, 1945—49, s. 1). —Att köpa och sälja i staden var sålunda ett privilegium för stadens borgare med burskap såsom köpmän. Jfr Danmarks gamle Kpbstadslovgivning 4, s. 340 (§ 43). — Om villkoren för att få burskap stadgas i Söderköpingsrätten: »Den man som kommer hit och vill bliva borgare (biirc), han skall giva en halv mark i burskapspenningar (til burägiälz), hälften till fogden och hälften till staden, så som det har varit av ålder, och därutöver till staden en örtug av varje mark silver. Den man som är borta två år och icke betalar några utskylder till staden, han må ej heta borgare (burc) mera, för sä vitt han ej har laga förfall, såsom sjukdom eller fångenskap.» 64. »Hantverkare», fsv. gerningisman; »köpman», fsv. köpman. Redan genom burskåpet fördelades sålunda stadens borgare pä de båda klasserna köpmän och hantverkare. § 1 avser närmast den högre klassen, köpmännen, som hade rätt att köpa och sälja, ehuru detta icke uttryckligen säges, § 2 hantverkarna. En hantverkare, som hade blivit sä förmögen, att han ville övergå till köpman, måste söka burskap på nytt och därvid avsäga
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=