RB 7

Konungsbal ke11 25 dot icke finns tillgång pa tyskar i tillräckligt antal, må man fylla ut med svenskar (t.ex. 20 svenska rådmän+10 tyska), men icke på samma sätt, om tillgängen på svenskar vore otillräcklig, utan dä skulle det stanna vid lika antal av de båda grupperna (t.ex. 10 svenska rådmän+lO tyska). Tyskarna skulle aldrig tillåtas att fä pluralitet inom rådet. Redan i Stadslagens äldsta form hade sålunda svenskarna en viss förmånsrätt. — Bestämmelsen om svenskar och tyskar i § 1 är tyvärr rätt illa formulerad. Schlyter föresiar, att orden »eller flera» (som saknas i hs EMNOS) skola utgå. 12. »Eget arv», fsv. iighit ärff, d.v.s. fast egendom, ärvd gärd. Med denna betydelse brukas ordet arf n. flera gånger i Stadslagen (t.ex. fl. 15:9). 1.5. »Stadens sigill»: Stockholms stads äldsta sigill, tidigast under dokument år 1296, och stadens andra sigill, tidigast under urkund år 1326, se Ahnlund a.a. vid s. 216 och 217. — »Stadens bok», d.v.s. stadens exemplar av Stadslagen. »Stadens bok» eller »stadens lagbok» omtalas även fl. 15: 1, 8, 23, Km 20: 1, 30 pr, R 6. Dessutom känner MESt till tvä andra stadens böcker: dels en jordebok eller fastighetslängd, där alla fastighetsköp skulle antecknas (se J 6 med not 3 8), dels en matrikel över stadens borgare (se fl. 15:3 med not 67). Därtill kommer den s.k. tänkeboken (av mit. dcukcbdk, ty. f^cdcnkbuch »minnesbok»), d.v.s. en protokollsbok frän rådstugurättens sammanträden; den finns icke direkt omtalad i Stadslagen, men har säkerligen funnits tidigt i Stockholm, liksom också i andra svenska städer. Stockholms stads äldsta arkiv gick förlorat i en brand ar 1419. Stockholms bevarade serie av tänkeböcker börjar är 1474. 14. »Sitta och döma», fsv. sitia ok döma (hs HL m.fl., sitia hs B, fare rettenom sithia hs E), nämligen för att döma, tjänstgöra i Rädstugurätten (jfr mit. dat richte utten »Gericht sitzend ausiiben»). Jfr fl. 13: 1 »de borgmästare, som under det året sitta i rätten och döma». 15. »Svägerskap eller skyldskap», d.v.s. släktskap genom giftermål eller blodsband. Det anges icke i lagen, hur långt bort släktskapen sträcker sig. 16. »Ifall det ej finns något annat val», d.v.s. om det icke finns någon annan, som kan väljas. 17. Med fl. 5 jfr MEL R 3 »Om lagman, häradshövding eller andra män taga mutor». 18. »Erän vilket land», fsv. bwat leitdzska manne hs A {biiat länzskum mannc hs BG, buat Icndzkotu mannom hs CKQ, buat Iciidzka mannc hs D), vad för lands man, ett egendomligt uttryck. Till grund ligger buat mannc (dat.), vad för en man; se härom E. Wessén, Svensk språkhistoria 3 (2 uppl. 1965), s. 21 (§ 10). 19. »Stadens skrivare», en av stadens ämbetsmän (se ovan s. 20), stadsnotarie. Hans viktigaste uppgift var att föra Rådstugurättens protokollsbok, tänkeboken, och att i samband därmed biträda vid handläggningen av mål och ärenden hos Rädstugurätten. Han omtalas flerstädes i Stadslagen: Kg 12: 2, 3, 15: 11, 18, J 6: 1, R 6, S I 18 pr. Se H. Schiick (1951), s. 99 f. —Med »utländsk» avses här framför allt tysk. —Med stadgandet i fl. 6, att stadens skrivare skall vara svensk och aldrig utländsk, fastslogs, att ämbetsspråket i städerna skulle vara svenska. Jfr J 6: köpebrev rörande fast egendom skall skrivas på svenska eller inskrivas i stadens bok. 20. Det blev sålunda konungens fogde, som i kraft av denna bestämmelse i yttersta hand avgjorde, vilka som skulle vara borgmästare och rådmän. 21. »Pröva alla mål», fsv. pröffua ok radba al maal, d.v.s. pröva och rådgöra om alla i malet förekommande omständigheter. Orden ok radba finnas endast i hs A (och de av denna beroende hs HLP). 22. »Otillbörligt», fsv. olofflif’ba, icke berömmande, klandrande.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=