Magnus Erikssons stadslag 24 Olaus Petri (Samlade skrifter 4, 1917, s. 318) kommenterar uttrycket »mot mitt samvete» med följande ord: »Thet stycket kräffuer at man skal bruka beskedeligheet och skäl medh laghen. Thet är, at man skal achta sakennes vmstendigheter, och see vtaff huadh orsaak sådana skeedde. Såsom ther twå hende komma för retta, och hadhe bådhe stulit, then ene aff een wanartigheet, then andre aff rett fattigdom. Om thessa twå är icke eens dömandes, ty the äre icke bådhe lika brotzlighe, ändoch at the bådhe hade giordt ena gerning. Vppå sådana bör domarena haffua itt vpseende, så framt the wilia göra theres eedh fyllest. Och thet kallas xquitas.» 5. »Rådmän» inkluderar här, liksom på flera andra ställen i MESt, även borgmästare. Sålunda är meningen: »Då borgmästare och radmän skola väljas . . .» —- Fogden skulle sannolikt bl.a. å konungens vägnar mottaga borgmästares och rådmäns ed. Om fogdens närvaro vid rättens sammanträden på vanliga rådstugudagar se R 2:6. 6. »Svenska eller tyska» hs HI; i hs A äro de båda sista orden utskrapade och av en senare hand ersatta med: »ej utländska». 6 a. »Vara i allt», d.v.s. tillsammans; »vara för varje år», d.v.s. tillhöra den för året sittande rätten, »sitta och döma under det året» (fl. 3). 7. »Hälften av varje», fsv. hälft aff biario, d.v.s. av vartdera slaget, svenskar och tyskar. —Sasom Schlyter har framhållit, hade sammanhanget inom stycket blivit naturligare och bättre, om de två närmast följande meningarna (»Den skall vara svensk . . . aldrig skall det vara annorlunda») hade stått sist. De gälla både borgmästare och radmän och fastställa, vad som i detta sammanhang menas med »svensk» och »tysk». 8. »Och aldrig skall det fördelas annorlunda», fsv. oc aLlrc skal thet adhralcdbis skiftas. Denna bekräftande bestämmelse avser troligen hela den i det föregående fastställda ordningen: såväl den lika fördelningen mellan svenskar och tyskar inom rådet som definitionen av svensk och tysk. Den vittnar i sin män om att det gällde en öm punkt i stadens författning. 8 a. »Likaså för andra året» hs B; »tio för andra året, fem svenska och fem tyska» hs HL m.fl. 9. »Varje är» hs B; »skola vara under desamma åren» hs HL. »Treårscykeln har klart nog sin förklaring däri, att jämte den för året sittande rätten även ett behövligt antal andra rådsmedlemmar borde kunna påräknas för viktigare beslut. I Lybeck sönderföll rådet i tre avdelningar, av vilka två fungerade samtidigt. Den svenska ordningen visar sig påverkad av dessa sedvänjor, som i sin tur icke voro begränsade till enbart det nordtyska stadsväsendet, men har i vissa hänseenden medgivit en friare tillämpning. De upprepade valen ha i allmänhet inneburit en förlängning av mandatet som sadant och komplettering vid uppkommande ledigheter. Författningen var utpräglat patricisk» (N. Ahniund, Stockholms historia före Gustav Vasa, 19^3, s. 179). 10. Denna bestämmelse avser andra städer än Stockholm. Stadslagen är i första hand tänkt för Stockholm (jfr Ahniund a.a. s. 178), men skulle mutatis mutandis gälla även för rikets övriga städer. Det kunde då tänkas, att det för Stockholm fastställda antalet 6 borgmästare och 30 radmän med hänsyn till de mindre städernas invånarantal skulle bli för stort och därigenom olämpligt. 10a. »Då må antalet fyllas ... i stället för en tysk»: detta gäller för det första fallet, att det fanns mindre antal tyska män i staden (som voro lämpliga). 11. »Och aldrig må fyllas med tyskar . . . det må vara lika»: detta gäller för det andra fallet, att det fanns flera lämpliga tyskar (men icke tillräckligt många svenskar). »Utan det må vara lika», fsv. i taii iäviiit lari (pres. kenj.). M.a.o. om i en stad
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=