RB 7

KonUll gsbal kcu 23 »Vi Jakob, med Guds nade ärkebiskop i Uppsala, Henrik i Linköping, Hans i Strängnäs. Lydeke i Västeras, Gudmund i Växjö, biskopar med samma näd, Sten Sture, Sveriges riksföreståndare, Erik Axelsson, Erik Eriksson, Nils Sture, Göstav Karlsson, Fader Ulvsson, Johan Kristiernsson, Göstav Olovsson, Gregers Bengtsson, Gregers Mattsson, Karl Knutsson, Erengisl Gädda, Erik Månsson, Nils Fadersson, Lars Haraldsson riddare, Arvid Trollc, Karl Bengtsson, Lindorm Björnsson, Hans Diäkn och Jösse Olovsson väpnare, Sveriges råd och män, Göre veterligt, att är 1471 efter Guds börd på söndagen närmast efter Sankta Birgittas dag, vid den tid då Gud hade givit oss sin näd, sa att vi med hans och våra heliga skyddspatroners synnerliga försyn och med flera goda mäns och allmogens hjälp torsdagen därförinnan hade övervunnit vära och rikets ovänner, konung Kristierns makt pä Brunkeberg, Dä kom menigheten här i Stockholm och frän flera andra städer och allmoge fran alla landskap här i riket inför oss och beklagade sig över det stora förfång och den försmädelse, som Sveriges rike under läng tid har haft därav, att alla köpstäder i Sverige skulle vara förpliktade till att hava tyska borgmästare och rådmän till hälften av stadens rad, varav stor tvedräkt, ovilja och fördärv under läng tid och ofta har uppkommit och ännu hädanefter kan ytterligare uppkomma, om det framdeles skulle förbliva sa bestående. Och sade nämnda menighet och allmoge, att för sådana viktiga sakers skull och särskilt eftersom det ingenstädes kan spörjas, att någon stad skulle vara förpliktad att till att hava tvä tungomål i sitt sittande rad, lika mänga av vardera, sä ville de ingalunda tillstädja, att det skulle finnas någon utländsk man i någon stads råd i hela Sverige. Eljest sade de sig aldrig vilja komma Sveriges herre och råd till hjälp och undsättning, om sådan någon tid vore dem av nöden. Och de sade ytterligare, att om vi icke strax ville avsätta det tyska rådet, så ville de våga liv och gods därtill, att de ville själva avhjälpa det, för sadana viktiga rikets ärendens skull. Och för att icke ytterligare osämja, tvedräkt, förfång, skada och fördärv hädanefter skall uppkomma därav, sa hava vi alla det avkunnat och avkunna det endräktigt, strängeligen och hårdeligen förbjudande, att några utländska män hädanefter någonsin skola sitta vare sig som borgmästare eller radmän, eller hava några viktiga ämbeten i staden, såsom tullskrivare-, stadsskrivare- och vardskrivareämbete. Utan varje stad skall härefter styras och regeras av svenska inländska män, som hava i staden fast egendom (liggiainlc grund), till evig tid. Och den artikel i stadslagen, som så lyder, att hälften av rådet skall vara svenskar och hälften tyskar, skall aldrig någonsin härefter stå vid makt. Och till yttermera visso och stadfästelse lata vi alla förut nämnda endräktigt hänga våra sekret och sigill med Sveriges klämma (rikssigill) under detta brev. Givet i Stockholm på Sankt Calixtus’ dag det år som förut star skrivet. Amen.» 1. »Sankta Valborgs dag», den 1 maj. 2. Jfr R 2; 1 om böter för borgmästare eller radman, som utan giltigt förfall uteblev frän nagot sammanträde av rådstugurätten: 1 ' e marker, d.v.s. hälften så mycket som här, vid det viktiga valsammanträdet. -U »Efter gammal stadga», fsv. clithir ganihlotn stiidgu. Fsv. stuligi m. till adjektivet stii/iugr stadig; salunda egentligen ’det som är stadigt, stadfäst, överenskommet’; därav ’stadga, avtal, förordning, lag’. Ordet behöver ej alltid syfta pä uttrycklig lagstiftning; det kan här avse gammal, traditionell ordning (jfr Schlyter i Inledning till MESt, s. Ixxvi). Uttrycket »efter gammal stadga» förekommer även fl. 15 pr, J 6 pr. Km 14:2, 1. 4. Jfr eden för stadens tjänstemän i fl. 16:3 och för lagman och häradshövding i .Mlil, R 1 och 2. Jfr också »Danmarks gamle Kobstadslovgivning» 4, s. 340 (§ 4). —

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=