Koii u 11 gsbalkcti 21 Om nationalitetsfrågan Å. Holmbäck, Varifrån har Magnus Erikssons stadslag erhållit regeln, att rådet skall bestå av hälften svenskar och hälften tyskar? (i: Historisk tidskrift 1925, s. 42 f.); N. Ahnlund, Svenskt och tyskt i Stockholms äldre historia (i: Historisk tidskrift 1929); H. Schiick, Engelbrekt (1915), särskilt s. 63 f., Stockholm vid 1400-talets slut (2 uppl., 1951); A. Schiick, Ur Sveriges medeltida befolkningshistoria (i: Nordisk kultur Bd 2, 1938, s. 142 f.); E. Wessén, Om det tyska inflytandet pä svenskt sprak under medeltiden (2 uppl., 1956). Med fl. 1—2 om stadens styrelse bör jämföras bestämmelserna om Kopparbergets styrelse och förvaltning enligt privilegiebrevet den 17 febr. 1347 (SD 5, s. 636 f.), tillkommet vid ungefärligen samma tid som då MESt fick sin form: »Vidare medgiva vi eder, att I man och skolen tillsätta och hava fjorton rådmän, som skola vara oavbrutet {iämlikä); men om någon faller ifrän, dä skall en annan utses i hans ställe. Av dessa fjorton skola tva väljas till bergmästare. En av dem skall vara domare i alla mål under det ena året, och den andre under det andra. Dessa fjorton skola komma samman varje söndag och talas vid. Och vid varje månadsskifte, pä måndagen eller närmaste söckendag, skall hällas huvudting. Dit skall ingen av allmogen komma, utom den som har att kära och den som blir stämd att svara honom.» Tvä saker äro här av intresse vid jämförelse med Stadslagens bestämmelser: det ena, att rådmännen, sedan de ha blivit tillsatta, skola vara »oavbrutet» (ständigt), d.v.s. de äro valda pä livstid, men om någon dör, skall en annan utses i hans ställe [det säges icke av vem]; det andra är förbud för allmogen att komma till domstolens sammanträden. Se »Medeltida urkunder rörande Kopparberget», utg. av E. Wessén (1947), s. 36 jämte kommentar s. 101 f. 1 huvudhandskriften av MESt (hs A), som har tillhört Stockholms rådstugurätt, har ett blad, innehållande de tre första flockarna av Konungsbalken, blivit utskuret och ersatt med ett nytt blad, som innehåller annan text av fl. 2 och 3, detta i enlighet med riksrådets beslut efter slaget pä Brunkeberg är 1471 (se nedan s. 23). Den nya texten av fl. 2—3 har på det infogade bladet fatt följande lydelse: »II. Borgmästare skola vara fyra svenska män, och rådmännen tjugofyra, svenska män och ej utländska. Ej må eller skall någonsin någon utländsk man {uokar wtJändzsker) vara borgmästare eller rådman, och ej heller hava ämbete i staden, nämligen tullskrivare-, stadsskrivare-, vårdskrivareämbete, eller något annat ämbete, somär av vikt {ther inacht wppa liggher). —§ 1. Och två borgmästare och tolv rådmän skola varje år sitta för rätten {fore räffo). Och den stad, som ej har sådan tillgång på män, må hava mindre antal, efter somhan förmår. —§ 2. Och aldrig må någon man vara i rådet, som icke har fast egendom {l/ggiaiide gruiidh) i staden. III. Till det hus eller den kista, där stadens sigill, bok eller privilegier skola förvaras, skall vara två nycklar. De borgmästare, som sitta för rätten under det året, skola hava var sin nyckel.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=