XCI rätt skulle tillämpas, då stadsrätten icke hade någon regel om vilken som skulle erhålla arvet. Det torde vara säkert, att det förtydligande av lagen, som uppenbarligen avsetts med införande av orden biä^rkö lagh, skett efter det kommissionens arbete upphört. Emellertid kan det ifrågasättas att också orden »enligt kyrkans rätt» inkommit i lagtexten efter nyssnämnda tidpunkt; dessa ord saknas nämligen i en numera förlorad handskrift, som användes för 1618 års edition. I sin lydelse enligt denna handskrift inskränkte sig alltså stadgandet till att föreskriva att de skulle få arvet som hade mera uppenbar skyldskap till arvlåtaren än andra av de tvistande (SGL 11 s. 88 not 10). Stadgandet skulle då ha emenderats två gånger. 6. Hs E. Hs BCD och B 127 a bestämma i Kg 15, att den som vill bli byaman skall betala fem örar, med vilka skall göras efter gammal stadga. I stället för sistnämnda föreskrift säger hs E att beloppet skall fördelas så att fogden får två örar, de borgmästare, som det året sitta för rätten, vardera en öre och stadsskrivaren en öre. Här torde den, som bestämt innehållet i hs E, ha funnit lämpligt att direkt återge vad som gällt enligt den gamla stadgan. Vad som angivits i det föregående är blott ett antal spridda iakttagelser. Fall ha icke medtagits, i vilka handskrifterna avvika från varandra på annat sätt än att en har en text, som saknas i en annan, ej heller fall, när det kan antagas bero på förbiseende då texten nedskrevs att den kommit att sakna en viss bestämmelse. R 15 har ej heller behandlats. Detta lagrum har i hs BC en inledning, som saknas i övriga 1300-talshandskrifter, men det är icke säkert att inledningen utgör ett tillägg till en av kommissionen beslutad text. Möjligt är också att inledningen godkänts av kommissionen men strukits i andra 1300-talshandskrifter än hs BC såsom onödig (jfr R 14).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=