de l i i 179 i stånd att för framtiden föra ett laglydigt och samhällsnyttigt liv.”628 Det föreslogs även i detta initialskede att vid strafftid som översteg tre månader skulle det ske:“…undersökning i syfte att [få] …kännedom om hans personlighet och levnadsomständigheter”.629 I dessa behandlingsrelaterade diskussioner hade Olof Kinberg en framträdande roll. Kinberg förespråkade bland annat ständig närvaro av läkare i de olika momenten av verkställighet.630 I den individorienterade behandlingen betonades strävanden mot en psykologiskt och kriminalbiologiskt inriktad verksamhet: I det framlagda förslaget fästes vikt vid behovet att företa psykologiska och kriminalbiologiska undersökningar.632 Internationell dokumentation av dessa undersökningar fanns ingående rapporterade, liksom möjligheten för svenskt vidkommande.633 I förslaget beskrevs flera utländska modeller som ett föredöme för svensk fångbehandling och förfarandet poängterades överensstämma med Internationella Penitentiärkommissionens riktlinjer. Kommissionen eftersträvade exempelvis att de intagna åtskildes i anstalt. Det underströks att differentiering skulle påskyndas för att effektivisera behandlingsarbetet. Fångvårdspersonalens roll var avgörande utifrån dess kunskap om den enskilde fången. Däremot ansågs straffångarnas klassindelning nödvändig och bestod enligt 44§ även fortsättningsvis av fyra grader även om klassificeringen skulle anpassas till en modern fångvårds krav.634 628 RA, SLB33:8. Förslagets 3 §. 629 RA, SLB33:8. 4 § 3 st. 630 11 § behandlade anstaltsnämndens uppgifter. 631 RA, SLB33:8. Förslag 1935 presenterat i bunden volym. 632 Kriminalbiologiska studier genomfördes i Belgien, England, Tyskland, Österrike, Frankrike, Italien, Ryssland och i USA. Däremot betraktades Norge, Finland och Danmark i dessa sammanhang som mindre långt komna. Betydelsen av internationella konferenser underströks, bl.a. fångvårdskongressen 1925 rörande kriminalbiologi liksom fångvårdskongressen i Prag 1930. 633 RA, SLB33:8. 634 Enligt arbetsordningen för fångvårdsstaten av den9 april 1923 klassificerades de intagna i fyra grupper. “Nutida strävanden i fråga om brottslingars behandling gå ut på att söka med vetenskapliga metoder studera deras psykiska och fysiska beskaffenhet samt att med ledning av sålunda vunnen insikt lämpa behandlingen efter vars och ens egenart.”631 6.2.3.2 Betydelsen av psykologiska och kriminalbiologiska undersökningar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=