f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 180 Den ständiga avvägningen mellan verkställighetens funktion av straff och behandling för att nå resocialisering tillhörde fångvårdsarbetets disparata uppgift.Att bearbeta fångarna i en socialt önskvärd riktning lyftes fram som en huvuduppgift. Det anfördes, beträffande 42 § i arbetsordningen, att kännedomen om de intagna var ringa och huvudsakligen uttolkad av de biografiska anteckningarna.635 Anonymitet innebar svårigheter att infria målsättningen att genom behandling anpassa fångarna till ett socialt acceptabelt liv. Utredarna underströk fängelsemiljöns begränsade möjligheter att genomföra behandling. Straffet avtjänades i cell men införandet av ett permissionsinstitut diskuterades för att ge möjlighet till uppehåll i verkställigheten. Det saknades bestämmelser om permission men de sakkunniga ansåg att fångvårdsstyrelsen i ömmande fall borde ha uttryckliga befogenheter att utverka dessa tillstånd.Anstaltsnämnder skulle också ges tillfälle att påverka bruket av permission. Likaså var de disciplinära åtgärderna föremål för diskussion, då 1916 års VLinte direkt reglerade disciplinärenden, utan hänvisade till kompletterande regelverk. Detaljreglerade disciplinstraff blev härigenom en konsekvens. I realiteten utdelades affliktiva disciplinstraff ytterst sällan på svenska anstalter.636 Psykiatrikern Olof Kinberg lämnade som sakkunnig skarp kritik över just disciplinstraff, inte minst omfattningen av detaljregleringen, i sitt yttrande den 31 mars 1935. Kinberg hävdade att förslaget gav en felaktig signal om disciplinstraffets betydelse och att behandlingsmodellen inte fördes fram i förslaget. Kinberg ställde behandlingens anda av “laisser faire”mot disciplinstraffets utformning av konkreta och detaljerade regler som lämnade litet utrymme för tolkning. Kinberg menade att den föreslagna 3 § om behandling faktiskt var en målparagraf, betecknande var dock hur vagt och abstrakt den var formulerad. Paragrafen gav heller inga direkta anvisningar om hur behandling skulle genomföras i praktiken.637 Detta fick till konsekvens att förslaget lämnade fältet fritt för flera tänkbara uppfostringsprinciper.638 635 “Biografiska anteckningar” tillämpades innan centrala klientregistret togs i bruk 1938. 636 Se exempelvis resultatet av delstudie tre. 637 SLB, 33:1. Jämte i volymen inlagd bilaga. Lagförslaget innehöll allmänna bestämmelser om behandling av intagna i 1 kap, vilket var en nyhet i förhållande till tidigare VL. 638 1935 års förslag, s. 70.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=