de l i 127 Justitiedepartementet hade överinseende över landets fångvårdsanstalter, medan tvångsarbetsanstalterna för lösdrivare skildes från fångvården på 20-talet och inordnades under socialdepartementet, tillsammans med skyddshemsverksamheten för yngre vanartade personer. Justitieminister Eliel Löfgren hade redan vid 1919 års riksdag i statsverkspropositionen pekat på behovet av en rationaliserad fångvård. Löfgren anförde att nydaning kunde ske genom att utveckla verkstadsindustrin i linje med en centralisering av anstaltsväsendet till några få större fängelser. I riksdagen framlades även förslag på omorganisation genom en utökad koloniverksamhet, sålunda en decentralisering med utlokaliserade fångvårdsenheter. I maj 1920 tillsattes en utredning bestående av sju sakkunniga för att ge förslag om koncentration av anstaltsväsendet.427 Utredningen blev dock nedlagd i samband med den av finansministern FredrikV.Thorsson tillsatta besparingskommittén (1923) för att banta den civila statsförvaltningen efter krigsåren.428 Ytterligare åtgärder rörande frågan om en koncentration av anstaltsväsendet dröjde därefter fram till februari 1930, då landshövding Sven Hagströmer tillsattes som särskild sakkunnig.429 Hagströmer framlade i juli 1931 betänkandet “Riktlinjer för vinnande av koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet”.430 Betänkandet innehöll, jämte förslag för ekonomiska effektiviseringar, en framställning om att förbättra fångarnas utbildning och fångarbetets organisation, exempelvis genom utvidgad arbetsgemenskap. Utredningen övertogs av Statliga organisationsnämnden som avlämnade betänkandet “Angående fångvårdens framtida ordnande och vad därmed äger samband” i oktober 1933.Hemställan om en centralisering av fångvården kvarstod i 1934 års reformprogram, men lämnades utan vidare åtgärder.431 Följden av den förespråkade koncentrationen av fångvården blev att regeringen i direktiven till SLBår 1942 avförde centraliseringsfrågan från beredningens dagordning.432 427 Göransson, 1955, s. 354. 428 Den så kallade Thorssonska kommittéslakten. 429 1930 års statsverksproposition, med justitieminister Bissmarck och 1931 års statsverksproposition, med justitieminister Gärde. SOU1931:16. 430 SOU1931:16. SFS 1934:130. SvJT1932, s. 150. 431 Första LUutlåtande 1938:45, s. 65 ff. 432 Emellertid finns frågan upptagen i PMfrån justitiedepartementet efter årsskiftet 1942. 4.6.2.4 Centralisering av anstaltsväsendet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=