År 1921 infördes en “mellanklass” med vissa lättnader i isoleringen.423 Cellstraffet dominerade fortfarande men mellanklassen tillät fångarna att efter individuell prövning få arbeta tillsammans, alternativt att celldörren fick stå på glänt under arbetstiden, och att fången tilläts utföra mindre ärenden på anstalten.424 I realiteten innebar det att fångarna uppflyttades enligt progressivsystemet sedan de avtjänat ett år av strafftiden, de yngre fångarna efter fyra månader. De smärre lättnaderna i mellanklassen innebar ytterst ett formellt avsteg från restriktioner och konformitet mer än reella lättnader för den enskilde fången. Progressivsystemet angav huvudkriterierna vid klassindelning utifrån strafftid, ålder och kön, men individuella hänsynstaganden kunde ske mot bakgrund av arbetsordningen. Det framgår i Arbetsordningen för fångvårdsstaten från år 1923 att man indelade straffångar i fyra fångklasser. I praktiken innebar det att verkställighet för straffångar de två första månaderna av straffets avtjänande skedde i första fångklass, med smärre variationer enligt de detaljreglerade verkställighetsrutinerna. De arbetsamma fångarna i första klass kunde få en mindre arbetspremie att nyttja för privata ändamål. Därutöver kunde ett smärre litterärt utbud bli tillgängligt inom strikt religiös och etisk genre, liksom möjlighet att sända ett brev i månaden.425Vid gott uppfarande de två första månaderna blev straffången uppflyttad till den andra fångklassen.Marginalerna ökade såtillvida att en något högre premie utdelades vid arbetsflit, och utbudet för litterära studier blev rikligare. Brevkorrespondensen utökades genom att ytterligare ett brev fick sändas i månaden. Brukligt var sedan att två år avtjänades innan fången blev uppflyttad till den tredje fångklassen. Den sista fångklassen före frigivning innebar, enligt arbetsordningen, att de intagna närmade sig livet i samhället. Cellen kunde efter gällande reglemente göras ombonad den sista anstaltstiden. Det blev även vanligare att jordbrukskolonier blev avgångsanstalt vid frigivningen.426 423 Lag 1921 angående införandet av den så kallade mellanklassen. SFS 1921:868. 424 Den reella tillämpningen syntes vara begränsad och arbete tycks undantagsvis ha förekommit i gemenskap på centralanstalterna medan straffängelser och kronohäkten främst förvarat fångarna isolerade. 425 Arvid Salvéns “I ensamma stunder” utgiven av Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, Stockholm1916. 426 Jfr fängelseprästen Rudbergs, 1933, s. 64, iakttagelser över ordningens efterlevande, i en för övrigt liberal skrift, där han påtalade de praktiska svårigheterna att efterfölja de avslutande klassernas förmånssystem i den isolerade fängelsemiljön. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 126
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=