RB 57

88 Besittning och hävd i normoch lärd diskurs framförda åsikten att den gamla lagen var oklar på detta ställe: det framgick inte tillräckligt tydligt vem »den som då äger jorden» egentligen syftade på. Kring år 1640 gjordes en del förberedelser inför tillsättandet av det, som skulle bli 1643 års lagkommission. 1640 avgav t.ex. några ledamöter av Svea, Göta och Abo hovrätter ett betänkande över »17 rättsfrågor». Man behandlade bland annat problemet att syn på annans ägor tilläts alltför ofta av landets lagläsare. Det betonades här att synerna vållade den »somsitter uti en välfången possession» mycken möda och bekostnad, vilket inte kunde tolereras med tanke på det skydd somborde komma en besittare till godo. 1643 års kommission markerade också, i samband med en diskussic^n om urminnes hävd, betydelsen av att man kunde sitta »certus in possessione» och att det måste finnas givna tidsgränser, inomvilka klander kunde föras fram.~° Dessa båda uttalanden handlade alltså inte direkt om besittningsförhållandets vikt för den rättsliga bedömningen, men belyser däremot hur det bland de rättslärde fanns en uppfattning om att det var önskvärt att skapa gott besittningsskydd i samhället. De belyser också att entydiga tidsgränser för klander och besvär uppfattades somviktiga. I Olof Bärlings förslag till ny jordabalk (1669) lades stark betoning vid besittningsskyddet, men samtidigt underströks att ett laga fång alltid måste föreligga. Alla må, skrev Bärling, »njuta den jord, som var med laga fång besitter, intill dess honom något med laga dom ifrånvinnas kan.»“' Här aktualiserade Bärling just de orimligheter, som man kunde hamna i vid ett starkt betonande och skyddande av rena besittnmgsförhållanden. Den vikt han tillmätte förekomsten av laga fång framkommer även av ett förtydligande tillägg, som han gjorde till den oklara JB 19 (dvs. det lagrum som handlade om rätten till avkastning). Bärling formulerade lagrummet så, att »Den må ha avrad, somjorden äger med något lagafång på avradsdagen.»^- Genomgången av de medeltida lagarna och senare lagarbeten tyder på att medan besittningsbegreppet knappast intog en nppenbart central ställning i de förra så började man under 1600-talet att allt mer utgå från begreppet, i all synnerhet som man då blev mer medveten om betydelsen av ett gott besittningsskydd. Vi skall nu se några exempel på hur detta tedde sig i praxis.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=