Besittning och hävd i normoch lärd diskurs 87 taren mer negativ bestämmelse.'^ I Kristoffers landslag har doek ett intressant tillägg gjorts. För de fall, då båda parter åberopar fädernearv, ges nämligen besittaren (»han... som i handom haver») rätt att genom en högtidlig ed och med heliga reliker i sina händer svära på att den innehavda jorden är hans fädernearv.'^ Som framgått, innehåller de medeltida jordabalkarna inte alla de förmåner, som Rålamb räknade upp i sin genomgång. De tar över huvud taget sällan sin utgångspunkt i besittningsbegreppet. Det man kan konstatera är att båda jordabalkarna (MELL och KrLL) tar upp kopplingen mellan oklandrad besittning och avskrivning av andras rättsanspråk (laga hävd). Frågan ombesittarens rätt till jordens avkastning behandlas också, men där finns det (i JB 19, KrLL) en viss oklarhet. Lagarna kan däremot inte sägas innehålla någon uttrycklig och entydig bestämmelse om besittarens befrielse från bevisbördan vid tvist; inte heller säger de explicit att en besittare skall antas vara rätt ägare. Dessa iakttagelser är värda att understrykas, eftersom Rålamb själv menade att landslagen innehöll formuleringar, som kunde tas till intäkt för att styrka de principer han resonerade kring. Han såg posscssio-principerna som oproblematiska förtydliganden av en gammal lag, som tillkommit i ett delvis annorlunda samhälle och som därför inte innehöll alla de bestämmelser som behövdes i det samhälle Rålamb levde i. Men att han inte nöjde sig med att bara redovisa dessa principer utan var angelägen omatt visa att de stod i samklang med landslagen, vittnar omden stora respekt och auktoritet som lagen åtnjöt i hans ögon. Det var först i 1600-talets lagstiftningsarbete som besittningsbegreppet komi fokus på ett tydligare sätt. I Karls IX:s lagförslag formulerades en av de principer explicit, vilka Rålamb nämnde, nämligen att besittaren antas ha rätt till det besuttna intill dess motsatsen bevisats: »Nu kan [...] han [den klagande] [...] ej [...] sin rätt bevisa, då behålle han jord [...] som i händer haver.»'*'* I Karl IX:s lagförslag behandlades också frågan om vem som skall ha avkastningen vid försäljning eller byte (JB 19 i KrLL). Nu stadgades att parterna skulle ingå en separat oeh bindande övercnskommelse om avkastningsrätten vid köp eller byte.''^ Denna bestämmelse måste rimligen ses som en bekräftelse av den här
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=