Besittning och hävd i normoch lärd diskurs 85 att själva överföringsmomentet uppfattades som något känsligt, somen situation där många intressen måste beaktas och vägas mot varandra.Säljarens intresse av att få sälja och erhålla betalning skulle vägas mot släktingarnas eventuella intresse av att stoppa försäljmngen. Köparens intresse av att få köpa och snabbt erhålla gott besittningsskydd skulle vägas mot rätte ägarens intresse av att återiå jorden (i de fall då säljaren agerade utan att vara rätt ägare). I JB 18 (»Omlaga hävd») stadgas att tre års oklandrad besittning av jorden efter laga fång avskär alla andra anspråk på objektet.^ Man bör lägga märke till att kravet på en viss tids besittning är kopplat till ett betonande av att besittningen skall ha varit oklandrad, dvs. att mgen annan skall ha anmält någon invändning mot besittarens innehav. Bestämmelsen betonar att det åligger omgivningen att inskrida, omden finner innehavet oberättigat, och markerar därmed att människor aktivt måste bevaka sina rättigheter,' ty annars kan besittningsförhållanden utveckla sig till permanenta och med lag överensstämmande tillstånd. Det är alltså mte främst den förlupna tiden som gör att lagstiftaren avskär andra eventuella anspråk. Lagen fortsätter med en intressant bestämmelse om hur man skall hantera frågan om avkastningsrätten vid tvist om jord. Om två män tvistar om en ]ord, heter det, »skall den äga grödan, som vinner jorden, omden är besådd, såvida han icke genom rån skaffar sig vitsord». Bestämmelsen är något oklar i Magnus Erikssons landslag.^ Tydligare är den i Kristoffers landslag, där det sägs att den, som genom våldsverkan har tilltvingat sig besittning av en ]ord, inte har rätt till någon avkastning alls. Om däremot någon våldsverkan mte skett, skall rätte ägaren, den somvinner jorden, ha grödan för det sista året, och tidigare års avkastning förblir dens, somdå var i besittning av jorden (och var i god tro). Bestämmelsen bör alltså tolkas som att den, som i god tro haft jorden i sin besittning, får rätt till den aktuella avkastningen. Även i situationer då överlåtelsen inte gav upphov till någon tvist måste frågan omrätten till avkastningen regleras. Om»någon köper jord av en annan eller får den genombyte eller genompantsättning före avradsdagarna, då skall den hava avraden, som dåäger jorden», heter det i JB 19.'° Denna bestämmelse är värd att understrykas eftersom den skulle visa sig vara mångtydig och oklar. En tolkning byggde på att ordet »äga» skulle betyda »den som köpt» och ledde till att bestämmelsen ansågs tillskriva den nye ägaren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=