RB 57

84 Besittning och hävd i normoch lärd diskurs hos sig, ledde omgivningen till en rad antaganden beträffande personens sociala status, hans tillförlitlighet och redlighet. Det regelkomplex, som knöts till begreppet besittning, hade alltså stor processrättslig betydelse, men det hade dessutom direkt relevans för hur jordräntorna kanaliserades och det kunde också sättas i samband med vissa grundläggande attityder bland människor i samhället. Man kan därför mecf visst fog anta att possessio/besittning hade karaktär av nyckelbegrepp i 1600-talets rättsliga tänkande. Det är också med utgångspunkt i cietta begrepp som den lärda uppfattningen omurminnes hävd skall förstås. Kapitlet inleds följaktligen med en analys av om och hur besittnmgsbegreppet manifesterade sig i lag och praxis. Därefter inriktas intresset mot hur man tolkade JB 1 och vilka skäl man hade för sin tolkning. Att i händer hava Besittnmgsbegreppet i lagen Rålamb ansåg själv att principerna om besittarens förmåner stod i överensstämmelse med landslagen. De hänvisningar han gjorde (till JB 4 och 19) kan dock te sig ganska krystade, vilket jag redan kommenterat.^ I jordabalken finns dessutom mgen samlad presentation av dessa förmåner, av det slag som Rålamb själv presterade. De regler, som har betydelse för hur en dåtida besittares ställning skall tolkas, finns i stället utspridda i olika flockar. Medan Rålamb framställde de fastighetsrättsliga reglerna som ett enhetligt system, sammanhållet av nyckelbegreppet besittning, så innehöll de medeltida landslagarna snarare ett aggregat av olika regler, inom vilket besittningsbegreppet visserligen fanns med (här användes uttrycket »att 1 händer hava») men knappast utgjorde den strukturerande principen. När jordabalkens innehåll redovisas blir det därför med nödvändighet så, att en rad lite olikartade bestämmelser måste gås igenom, en efter en, utan att man alltid kan se någon linje eller någon systematik. Jordabalken handlar till stor del om en situation, som kan ge upphov till problem, nämligen överföring av jord från en person en annan. Lagen söker reglera tre typfall: vad som skall anses utgöra en lagenlig överlåtelse av jord; hur jorti kan överlåtas till landbo på basis av lega; hur tvister somföranletts av en överföring skall hanteras."^ Denna huvudinriktning hos jordabalken tyder på till

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=