4. Besittning och hävd i normoch lärd diskurs I det första kapitlet av sitt arbete Observationes Juris Practicce (1674, andra utg. 1679) behandlade Claes Rålamb ämnet »Om äganderätt och dess besittande». Valet att börja med just det ämnet motiverade Rålamb med att äganderätt och besittande kunde sägas vara den källa, ur vilken alla slags kontrakt »draga sin begynnelse och ursprung». Rålamb markerade också tydligt att han inte tänkte ge sig in på några abstrakta spekulationer eller bry sig omde lärdes distinktioner på området. Hans främsta syfte var att, som arbetets titel lät antyda, diskutera praktiska och verklighetsnära spörsmål. Det första han inomramen för kapitel 1 då grep sig an med var att diskutera den stora vikt, somhan och hans samtid tillmätte besittning eller, som man i regel possession av det aktuella objektet.' Med utmärkt sinne för det pedagogiska inledde Rålamb med att sammanfatta en rad förmåner, vilka kom besittaren till godo i rättsliga sammanhang. Han nämnde bl. a. att besittaren inte behövde bevisa sin rätt utan att bevisbördan {onus probationis) alltid vilade på den, som ifrågasatte besittarens rätt till objektet. Vidare poängterade han att besittaren hade rätt till räntan av den jord, som han innehade, och att besittning gav upphov till hävd. Han påtalade även att själva besittningsförhållandet utgjorde grund för ett antagande omatt besittaren också var ägare. En besittare hade slutligen ett vida större förtroendekapital än en lös person, ty det är bättre att »ha en pant uti handen än en lös person kräva». Därför måtte ock besittaren »vara hurudan han vara kan, likväl haver han mera rätt än den som intet besitter, allenast därför att han är besittare».- Rålamb betonade alltså att de processuella reglerna i 1600-talets Sverige gynnade besittaren (genom att frita denne från bevisbördan). Han underströk vidare hur rätten till den materiella avkastningen av jorden följde av besittningen; en regel av stor principiell vikt i en feodal ekonomi. Han lät slutligen förstå hur besittningen, det konkreta och iakttagbara förhållandet att någon har objektet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=