Perspektiv, begrepp och och angreppssätt 51 tig» borde ersättas med formuleringen »då är den [som] jorden besuttit pliktig»; denna markering gjorde man emedan man ansåg att hävdaren inte med rätta kunde kallas ägare. När man studerar diskussioner om hävd, måste man hela tiden ha detta dubbla perspektiv levande för sig. Ordet ägare används omväxlande omden, vars rätt avklingar, och omden, vars rätt tillväxer. För den förre är det bra om hävdetiden är lång, ty det ökar hans chanser att återvinna egendomen. För den senare är det i stället bra om hävdetiden är kort, eftersom det snabbare garanterar honombesittningsskydd. 77 Angreppssättet: yttrande och kontext Undersökningen följer i allt väsentligt vedertagna, för att inte säga traditionella historiska metoder. Två mindre påpekanden kan dock förtjäna att göras. Läsaren kommer nämligen att märka att stor uppmärksamhet ägnas åt människors ord\ såväl vissa enstaka ord som mer utförliga yttranden. I det källmaterial som utgjort den huvudsakliga empiriska basen, nämligen hovrättsmaterialet, finns det fina, ja, rentav unika möjligheter att följa hur domare och parter har argumenterat. Jag har valt att lyssna ganska noga på dessa argument, och försökt se i vad mån vissa typer av argument ofta återkommer i olika mål, och även i de mål som härrör från underrätterna. Dessa argument kan nämligen, med vissa källkritiska reservationer, användas för att komma åt hur man mer allmänt tycks ha sett på egendomsrätt, dess uppkomst och sociala legitimitet. Vad var egendomsrätt bra för? var urminnes hävd bra för? En inspirationskälla har här den brittiske idéhistorikern Quentill Skinner vant. Skmncr har utvecklat ett principiellt synsätt beträffande hur idéanalyser skall bedrivas, somytterst sett bygger på språkfilosofcr som Austin och Wittgenstein. I anslutning till dessa har Skinner betonat att en person alltid gör något i och med sina talhandlingar: man har ett syfte, något som man vill uppnå, utöver förmedlandet av den rent språkliga iiiformationcn. För att kunna uppfatta denna sida av saken är man som forskare beroende av att vara förtrogen med det sammanhang, inomvilket yttrandet framfördes. Sammaiihangen beskriver Skinner som (mer eller mindre) konventionsstyrda diskurser. Det är utifrån en sådan förtrogenhet som man kan upptäcka när någon bryter mot diskursens normer Vad
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=