RB 57

138 Hävd i praxis och som strategi skett vara». Detta hade de så mycket lättare kunnat göra somingen åbott och försvarat (»defenderat») Ekeskogen. Därför kunde böndernas olaga inkräktande inte räknas som hävd. Ytterligare ett argument för att det inte kunde räknas somhävd var att ingen hävdat, hägnat eller bärgat ängen sedan Ruuth komi besittning av den. Det fanns alltså ingen som kontinuerligt ägnat ängen den typ av arbete och goda omvårdnad som kunde ge upphov till hävd."*- I målet 1671 mellan Erik Oxenstiernas arvingar och skattebönderna i Brunn, Värmdö socken, kan argumentationen följas mer i detalj. Brunnsborna sade att motpartens frälsebönder (i Fåglevik) hade inkräktat på deras jord. De klagade också över att de tvingats böta för att de huggit på mark, som de förmenade sig ha rätt till. I en särskild inlaga påstod de även att Fåglevik ursprungligen bara varit ett litet mantals skattehemman men att det sedan obilligt inkräktat på Brunns bolby och därigenomkommit att bli två hemman. Dessutom hade befallningsmannen år 1625 med orätt lagt en bit till Fåglevik, vilken var Brunns »urgamla och urminnes hävd».Trots en domår 1633, vilken dömt jorden tillbaka till Brunn, hävdades den fortfarande av Fåglevik somdessutomomvandlat den tidigare ängen till åker. Om Brunn inte hnge tillbaka sina gamla ägor skulle bönderna där bli alldeles ruinerade. Fågleviks talesmän bemötte dessa påståenden med följande argument. För det första så var hemmanen i Fåglevik lika gamla som Brunn, om inte äldre. För det andra var det inte en befallningsman utan en häradshövding som dömt ängen till Fåglevik 1625. För det tredje borde Fåglevik rätteligen ha lika stor äng som Brunn, och större fiskevatten, ty båda hemmanen hade skattlagts för 80 lass äng (år 1618). Trots detta ägde de nu inte mer än 32 lass. Brunn, däremot, kunde sälja allt hö från den omtvistade ängen, och dessutom »förpanta» 40 lass, »som de icke mäkta bärga». I sextio års tid hade Brunn nu hävdat området, mot laga domar, och menade sig nu ha »urminnes hävd och laga fång». Men detta var enligt Fågleviksborna: domen år 1625 talade omgammal hävd, som enligt deras uppfattning inte var det samma som urminnes hävd. »Ty av fast annan natur är urminnes hävd, som med rätta kallas laga fång.» Gammal hävd kunde alltid klandras. Man tilläde att det fanns en sägen som sade, att en gång i tiden hade alla dött ut i Fåglevik utom en gammal hustru. En person som brukade hela Brunn hade då tillvällat sig ängen i fråga."^-^ Fåglevik alluderade således på Kristoffers landslag och dess ord fel.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=