164 Det empiriska materialet bekräftar att fogdarna och kanske främst länsmännen hade en rad olika uppgifter somsammanhängde med vägar, skjuts, gästgivericr och transporter. Militära ärenden var vanliga. Förutom att kungöra diverse möten angående militära intressen, där kategorier som rusthållare, augments- och rotebönder, soldater eller vanliga indelta bönder skulle delta, var fogde och länsman ibland tvungna att själva medverka. Regementsmötena innebar också extra arbetsuppgifter för samtliga fögderitjänstemän. 1 samband med regementsmöten och durchmarscher fick fogdar och länsmän ofta order om uppköp av olika livsmedel och omtransporter av krut. I detta delkapitel har jag främst uppehållit mig vid ämbetsmännens arbete med de privata utmätningarna eftersom både förändringarna i regelsystemet 1766 och volymökningen under undersökningsperiodens sista år säger mycket om sociala och politiska förändringar. Det är värt att lägga märke till att skärpningen 1766 tillkom under de yngre mössornas tid vid makten. Tillkomsten skulle behöva behandlas närmare för att man skulle kunna ange vilka grupper somvar drivande. Det är väl bekant att mössregimen mötte en reaktion från den högre förvaltningen; vissa uppgifter som har kommit fram i denna undersökning antyder att cfet kan ha funnits sådana stämningar även bland lägre ämbetsmän somdärför välkomnade en ny regim 1772. Att antalet privata utmätningar ökade successivt från början av frihetstiden till 1770-talet torde stå helt klart, och därmed den tid ämbetsmännen var tvungna att lägga ned på uppgiften. Bestämmelsen om utmätningsdiarier 1751 och 1766 års förordning om exekutorns personliga ersättningsansvar stvrker denna bild. Därmed blev också fogdens delegering av de privata utmätningarna till läns- och fjärdingsmän allt mer oundgänglig. Vid 1770-talets början befinner man sig långt från instruktionernas bestämmelser. Fullgörandet av utmätningarna bör i första hand uppfattas som en service åt de besuttnare grupperna i samhället, som hade pengar att låna ut. Länsstyrelsernas supplikdiarier, där skuldfordringarna hör till de vanligaste målen, skvallrar om att det är samma handelsmän som återkommer. Det säger sig självt att uppgiften kunde skapa konflikt med de drabbade; den långsamma handläggningen tyder på att ämbetsmännen ibland lät ärenden bli liggande. I en mer direkt positiv roll kunde ämbetsmännen uppträda när de törmedlade nyttiga informationer till lokalsamhället. Samtidigt skulle de föra ut alla på- och förbud uppifrån som blev allt fler mot slutet av frihetstiden. Kring kommunikationsväsendet - vägar, broar, skjuts, transporter - uppstod ofta konflikter. Detta berodde nog huvudsakligen på att slet här var traga om arbetsplikter av olika slag som åvilade hemmanen. Länsmän och fjärdingsmän tycks ha haft mvcket arbete med att ordna vägsvner, justera vägdelningar, organisera transporter av militärt materiel etc. Länsmännen väckte otta åtal \ id
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=