163 öfwerflöcla med private utsökningsmål, at snart sagt ingen wccka gick förbi, uppå hwilken ieke executorialer och utsökningsdomar ankommo». »Flera tusende dahlr ... åt herrar creditorerne in casserades, [och] gjordes menigheten therigenom blottade på penningar samt kreatur och andra lösören, så nära, at . . . åtskillige äfwen fastigheten måste tillsätta». Från 1748 medgav författningarna att fast egendom fick försäljas på exekutiv auktion för skuldsättning. Bergström i Västernärke klagade 1773 på hur antalet utmätningar »i de sednare åren, snart sagt till en oändlig myckenhet tillstött», och över att fogden »ännu aldrig [blivit] tillagd, en enda styfwers wedergällning». Kronofogde Schwartz i Nora och Linde beskrev utförligt det omfattande arbetet för värdering, kvarstad, auktion och indrivning av auktionsmedel, där samtliga moment krävde separata resor. Naturligtvis var man också mycket missnöjd med 1766 års förordning som ålade fogden ett ’orimligt’ ansvar vilket »hwar tänkande människa lätt kunna medgifwa». Samtliga fogdar i örebroenkäten var överens om att arbetet med de privata utmätningarna inverkade menligt på uppbördsarbetet ocb var en av orsakerna till de ökande restantierna.'^*^ Klagomålen är naturligtvis en tendensiös inlaga, men det var en lätt sak för landshövdingen att kontrollera hur många utmätningar fogdarna verkligen hade handlagt. Antalet exekutioner uppgick i Västernärke år 1770 till över 200 stycken. Det faktum att Sundbo härad hade ca 150 av dessa gör att man måste fråga sig om förekomsten av bergsbruk i dessa delar av fögderiet påverkade förekomsten av skuldförbindelser. De flesta utmätningar delegerades till länsryiännen och ett fåtal till fjärdingsoch nämndemännen. Påfallande är att länsmännen i de båda häraderna Grimsten och Hardemo fick få utmätningar. Detta kan bero på att fogden här skötte dem själv i högre utsträckning. Mot detta talar dock att Flodman även skickade tärre övriga order till dessa länsmän, vilket närmast tyder på att skillnaderna hängde samman med dessa häraders ringa storlek. Tyvärr framgår det inte av materialet hur många utmätningar somgjordes år 1769 i Säters fögderi, utan endast att Fahlstedt insände ett utmätningsdiarium till länsstyrelsen. Spångborg i Osternärke uppgav 1773 att 400—500 utmätningar handlades varje år och att antalet hade ökat starkt under de senare åren. De ganska vanliga auktionsutlysningarna (ibland av gårdar) visar dels att utmätningar var ett betydande inslag i arbetet för de lägre ämbetsmännen, dels att ärendena ofta slutade med auktion. Fogdar och länsmän tycks ofta ha fått problem med att driva in auktionsmedlen från köparna efter auktionerna. Huruvida utmätningarna kring år 1770 handlades efter riksdagens intentioner har jag inte undersökt, men av diarierna framkommer att länsmännen i regel fick utmätningarna inom en månad efter dom eller landshövdingens utslag. Detta måste med tanke på 2-8 dagars postgång mellan länsstyrelse och länsman sägas vara mvcket snabbt. 167 169 170
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=