165 tinget lör försummelser inomdessa områden. Kronofogden tycks ha kommmit in endast vid mer principiella tvister. 5.8. Slutsatser r*örst några ord om de undersökta tidssnitten. Ären 1769—70 skilde sig nämligen på en väsentlig punkt från år 1 734, genom att den ekonomiska situationen var så besvärlig att det påverkade uppbörden. Därmed skulle 1769-70 falla som ’normala’ år. Mot detta talar dock att det inte framkommer några skillnader beträffande de övriga förvaltningsuppgifterna. Dessutom är intrycket från avhandlingens övriga undersökningar att det inte var ovanligt med 'onormala' år, utan att befolkningen därför drabbades av så svåra kriser somåren 1741—43 och 1771-73. Tilläggas kan att Ämark i genomsnitt räknar med ett missväxtår per decennium. 171 På ett allmänt plan kan man konstatera att den lokala förvaltningen under normala omständigheter fungerade - men i stor utsträckning med hemmasnickrade lösningar. På vissa områden låg praxis långt från författningarna. Förvaltningen var ändamålsenlig i bl.a. den betydelsen att skattesystemet upprätthölls. Sålunda karaktäriserades lokal förvaltningspraxis under frihetstiden inte av någon formrationalitet — även om det naturligtvis bitvis fanns sådana inslag — utan snarare av en rnålrationalitct om vi väljer att uttrycka oss i anslutning till Weber. Kammarrevisionen i Stockholm sökte upprätthålla en bokstavstrogen formrationalitet och ibland återfinns samma ambitioner hos länsstvrelsen. 1 praktiken fanns det cfock små möjligheter att driva dessa krav. Undersökningarna ger underlag för preciserade svar för en rad olika aspekter på förvaltningen. Den lokala förvaltningens betvdelse som en kontroll- och propaganäaapparat har påvisats. Nära nog hälften av breven till fogdarna utgjordes av kungörelser. Den cikande strömmen författningar är antagligen en effekt av ett allt mer komplext samhälle där statsmakten kände sig kallad att detaljreglera förhållandena. I stt>r utsträckning var propagandauppgiften indirekt eftersom de flesta kungörelser lästes upp i kt rkorna. Mänga författningar rymde information för befrämjande av näringarna. Även rent lokala uppK\sningar förmedlades. Det speglar avsaknaden av en dagspress scun informationskanal och av privata sammanslutningar, av tvpen hushållningssällskap, som skulle ha kunnat ta på sig sådana uppgifter. 1 informationsförmedlingen uppåt var både fogden och länsmannen passiva; fogden fick sällan order att lämna upplvsningar och verkar inte spontant ha lämnat skriftliga rapporter. På goda grunder kan man förmoda att inslaget av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=