125 5.4. Kronans man på platsen Eftersom de flesta av de lokala ämbetsmännens åligganden kan sägas ha legat direkt i kronans intresse - andra uppgifter hade närmast karaktären av service åt fögderiinvånarna - uppmårksammas här ämbetsmännens arbete somföreträdare för kronans egenintressen under ’normalsituationer’. Uppbörden, som var den viktigaste bland dessa uppgifter, behandlas i nästa delkapitel. Både fogden och länsmannen var mångsysslare. Anders Spångborg i Östernärke beskrev själv fogdesysslan som »intet annat ... än en utöfning av kungens befallningz hafwandes instruction, tillika med the lagar och förordningar som äro honom anförtrodde», och säger om länsmannen att han »brukas både till restantiers indrifwande, och bråttmåls åtal å kronans wägnar sammt stundomi husesyns och utmätnmgsförrättningar, durchmarscher, kungzskiutsar och wägesyner».''^ Som främste befattningshavare på fögderinivån ålåg det fogden att vara chef för de underlydande länsmännen. Länsstyrelsens brev till fögderiförvaltningen gick därför nästan uteslutande genom honom, även de brev som rörde häradsskrivarens arbete. Det löpande arbetet med diariefönng, fördelning av inkommande order och vidarebefordranden av svar och rapporter utgjorde sålunda en viktig svssla för fogden. Härigenomfungerade ordergivmngen strikt hicrarkiskt — det finns mycket få exempel på direktkontakter mellan länsstyrelse och länsmän. Arbetet innebar att fogden satt som en spindel i det lokala förvaltnmgsnätet.~° Fogdediarierna som ett kontrollinstrument för länsstyrelsen var etablerade redan vid frihetstidens början. Med en halv till flera månaders försening inkom diarierna till länsstyrelsen med anteckningar om handläggningen. Den tätare förekomsten av bevarade diarier i slutet av perioden kan tyda på en förbättrad kontroll uppifrån. I sammanhanget bör man dock komma ihåg att muntliga order till de lokala ämbetsmännen också förekom, och de har naturligtvis bara vid enstaka tillfällen satt indirekta spår i kållmaterialet.-' Vid tidsnittet 1769/70 förde fogdarna särskilda diarier över privata utmätningar, vilket de var skyldiga att göra sedan år 1751. Länsmännen fick sköta de flesta utmätningarna, utom då beloppen var så höga att fogden själv fann det lönt att ta hand om ärendet. Även fjärdingsmän och nämndemän utnyttjades, och i Östernärke bedömde fogden det är 1771 somnödvändigt att upprätta särskilda diarier över denna delegering. Det var viktigt för fogden att genom diarierna kontrollera verkställandet eftersom delegeringen var omfattande. Utan plikttrogna länsmän stod sig en fogde slätt. Med Spångborgs ord: »fogdars wälferd och heder at wäl förestå sin tienst, beror så mycket på att wara biträdd af skickelige länsmän och dett är genom desse betjenters flit och waksamhet, som alla the mångfalldiga, mindre krcinoärender måste uträttas». Kring 1770 hade byråkratiseringen gått så långt 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=