97 SdmL omatt i deras lag, somfanns kringspridd i flera böcker, och man skulle därför kunna tro att olika delar av Södermanland haft sin egen lagbok på samma sätt somdel olika folklanden i Uppland hade sina böcker. Emellertid är det mer troligt att man så slaviskt följt ordalagen i UL:s stadfästelse att man kommit att upprepa vad som inte gällde för Södermanland, ungefär på samma sått som man i SdmL:s stadfästelse även återgivit vad man i UL:s stadfästelse angivit omNorra Roden. Invånarna här skulle utan invändningar följa den nya UL men någon sådan territoriell avvikelse för Södermanland är inte känd och ändå uppmanas mot slutet av stadfästelsen alla i gemen och envar för sig, som bo i Södermanland, att följa samma lag utan alla invändningar. Uppmaningen är måhända inte onödig utan snarare ett utslag av den makt somkungen nu tillägger sig att vårda omrätten, att pålysa ny lag och att avlysa gammal rätt i den mån sådan inte blivit beaktad somännu gällande. Nu är det naturligtvis inte helt uteslutet att olika delar av Södermanland tidigare haft sina egna lagar och att det alltså funnits flera lagar i landet. Härmed åsyftas att den tidigare Rekarnebygden och den del som omfattat Tuna missionsstift kan ha utgjort ett sårskilt område, liksomatt Närkes ställning inte kan anses vara helt klarlagd. Man är då tillbaka till senare delen av 1100-talet och de septemberbrev ifråga omSträngnäs stifts omfattning, sompåven Alexander III utfärdade,'"* varigenom han tog i sitt beskydd det utvidgade Strängnäs stift. Detta innebar då också att Tuna stift försvann. Vi vet emellertid så litet om dessa omständigheter att vi har svårt att härtill knyta någon exakt kunskap. Att det här påpekas innebär därför endast att man inte helt skall utesluta att även i det nuvarande Södermanland kan ha funnits trakter med sina speciella rättsföreskrifter.'^ Tillkomsten av den södermannarätt som bevarats till vår tid företer drag, som i andra avseenden avviker från den utveckling, som kännetecknade UL. Även om stadfästelsen anges till 1327 så har några år dessförinnan vissa tillägg till den då gällande lagen gjorts i form av ändringar i dess kyrkobalk. Dessa ändringar anges ha omedelbart blivit införda och detta skulle ha skett år 1325.'^ Vidare har striden mellan klerker och de världsliga stormännen omtestamentsrätten till kyrkan fått sitt direkta uttryck i stadfåstelsen, där det anges att man '■* Såväl Södermanlands som Närkes medeltida omfattning liksom Strängnäs’ stifts är synnerligen oklar, och kan här inte bli föremål för någon närmare utläggning. Det må erinras om att den förteckning över stiften i Norden som finnes i det Laurentianska biblioteket i Florens även upptar Tuna stift, som tydligen haft karaktär av missionsstift vid denna tid eller 1120-talet. l.ängre fram kring 1170-talet har emellertid påven Alexander III tagit Strängnäs stift i sitt beskvdd med förklaring att detta stift skulle omfatta såväl Södermanland som Närke. Härom WuBtui, Påven Alexander III:s septemberbrev tdl Norden i Nordisk historia II ss. 349-259. SLL3,s. XXX. SLL 3, s. XV-XVII, ävensomWhstman, Södermannalagens avfattning i Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen pä hans 50-årsdag den 13 mars 1904, samt Wiktorsson, Södermannalagens Bhandskrift, Uppsala 1976, ss. 17-26.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=