106 soner, som ere ham bekjendte, eller med Hensyn til hvilke der dog af Andre bibringes ham Vished for, at de enten ere Heste- eller Kreaturhandlere eller bekjendte som bosiddende Maend, for at han kan vide, hvor han eventuelt skal henvende sig med sit Regressogsmaal.” Detta resonemang är somsynes rakt motsatt det somunder medeltiden fördes till stöd för förvärvarens godtrosförvärv alternativt för hans rätt till löseninvändning. I det medeltida samhället var det just meningen att man på torget eller marknaden skulle kunna inlåta sig i handel med helt obekanta personer - eljest kunde omsättningslivet inte fungera under en tid då besittningen nödvändigtvis måste fungera somtillräckligt bevismedel inomhandeln.’^ Lassen sammanfattade sina förslag till en gemensam nordisk rättslig regiering av vindikationsproblemen på följande sätt: ”Resultaterne af de foranstaaende Bemaerkninger blive altsaa folgende Saetninger: 1. Med Hensyn til Ting, der ere berovede Ejeren ved Tyveri eller paa anden Maade hamfrakomne mod hans Villie, bor den ubegraensede Vindikationsret bibeholdes somalmindelig Regel. 2. Med Hensyn til Ting, der ere frakomne Ejeren ved ulovlige Dispositioner af en Person, der med hans Samtykke sad inde med dem, bor Vindikationsretten udelukkes ligeoverfor godtroende Erhververe titulo onoroso, saaledes at den ulovlige Disponents Overdragelseretshandel betragtes som fuldgyldig. 3. Penge samt Papirer og Effekter, der lyde paa Ihaendehaveren eller ere stilede til en bestemt Person eller Ordre, bor ikke, selv naar de ere berovede Ejeren mod hans Villie i den fornaevnte Forstand, kunne vindiceres fra den, der har erhvervet demi god Tro ved bebyrdende Retshandel, og, forsaavidt Navnepapirer angaar, tillige med formel lovlig Adkomst. 4. Der findes ikke at vaere tilstraekkelig Grund til at modificere de almindelige Vindikationsregler med Hensyn til Salg i Butiker eller Boder, paa Torve, offentlige Auktioner og Markeder.” Eftersom Danske Lov 5-5-1 och Norske Lov 5-5-3 stadgade att äganderätt till lös egendom kunde förvärvas (liksom till fast) genom 20-årig hävd ansåg Lassen det även vara nödvändigt att behandla problemet omhävd till lös egendom. Efter en tämligen summarisk analys av frågan stannade han vid en tvåårshävd: 5. ”Ejendomsret over Losoregjenstande bor kunne erhverves ved Haevd, og Haevdstiden bor ikke saettes laengre end til 2 Aar.” Lassens avhandling ägnade sig ju väl som diskussionsinledning till det kommande femte nordiska juristmötet i Köpenhamn, och genomhans direkta poleOmhithörande problem, se närmare E. Anners, Äganderätt, s. 65 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=