85 uppfattning måste ha varit betingad av de stora förändringar inom den kanoniska rätten somskett under 1200-talet och somgjort att mycket i den ”världsliga” lagen kunde uppfattas som stridande mot kyrkans rätt och därmed mot kristendomen." Sammanfattningsvis kan konstateras, att Upplands- och Södermannalagarna ensamma av det undersökta materialet har företal och stadfästelser, sombåde i sina konkreta uppgifter och i sina schabloniserade partier talar förbi varandra. De måste således ha tillkommit vid skilda tillfällen. De centrala svealagarnas företal uppvisar sådana likheter att de måste återgå på en gemensamnämnare. Av Upplandslagens dubbla index framgår att förordet och index I tillhört en äldre redaktion än redaktionen av år 1296. Södermannalagen och anteckningen från år 1325 Dateringen av hsA och hsB och deras inbördes förhållande samt förhållandet till stadfästelsen har diskuterats mycket i äldre forskning. I denna diskussion har några anteckningar i slutet av en avskrift av Södermannalagens kyrkobalk, fogad till en handskrift av landslagen, spelat en avgörande roll. Dessa anteckningar gäller ändringar, som den 26 oktober 1325 skulle ha blivit gjorda i Södermannalagen, i närvaro av biskopen och hans kapitel samt lagmannen och två andra namngivna herrar och ”många andra goda landsmän”.*^ Alla punkter i anteckningen utomen gäller ändringar i kyrkobalken och man har sett denna sammankomst mellan stormännen och biskopen som ett led i lagkommissionens ordinarie arbete inför den nya lagredaktionens tillkomst 1327. Bestämmande för dateringen har då blivit omhandskrifterna tagit upp de nya reglerna eller inte. Framför allt har man försökt datera hsA efter hur den står i förhållande till anteckningen. Det besvärliga är emellertid att handskrifterna i några fall har tagit upp samma regler, i några fall har hsB ensam tagit upp en regel och i några fall har ingen av handskrifterna gjort detta. Tidigare forskning har fått tillgripa olika extra förklaringar för dessa fall eller man har inte lämnat någon förklaring alls. Enligt min mening har anteckningen ingen avgörande betydelse för dateringen av hsA. Dess källvärde är inte stort. I sin till oss bevarade form är den åtminstone 150 år yngre än den händelse den säger sig återge. En protokollsanteckning är inte heller någon kvarleva av några förhandlingar eller åtgärder utan endast av protokollförarens verksamhet med de osäkerhetsmoment som är förknippade därmed. Men framför allt ser jag inte sammankomsten 1325 somett led i lagkommissionens arbete, vilket äldre forskning gör. Jag menar att den hade en tillfällig karaktär. Mina skäl är följande. Det är påfallande att samtliga av de överenskomna punkterna rör biskopens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=