84 I ett följande kapitel ska jag visa att det disparata innehållet i fjärde balken återgår på en äldre ordning, gemensam för Ostgötalagen och svearätten. Det har i de flesta svealagar fått det missvisande namnet Manhelgdsbalken. Denna rubrik och därmed det andra index räknar jag alltså som senare tillkommet än det första. Slutsatsen blir att företalet med index I hört till en äldre version av Upplandslagen, eller i varje fall till en äldre version av dess kyrkorätt avsedd att fogas till hela lagen. Företalet anger också uttryckligen att kyrkorätten inte tidigare hört till den världsliga lagen men nu ska tilläggas ”i början av denna bok”. Uppgiften bryter schablonmönstret och får därför anses återge det faktiska förhållandet. Det betyder att kyrkorätten tidigare utgjort en separat lag, samma förhållande som i skånerätten således. Detta stämmer helt med den teori omde svenska landskapslagarnas förhållande till denna rätt somska framläggas i nästa kapitel. Västmannalagens företal innehåller endast det ovan citerade partiet om lagens ändamål samt en motsvarighet till index I i Upplandslagen. Södermannalagens företal har en liknande inledning som Upplandslagen med jämförelse mellan Gud somgav lagen till Moses för att han skulle förkunna den för folket och kungen som nu sänder denna lag till sitt folk. I kungens titel nämns här svear, götar och norrmän. Skåne nämns inte. Utom balkuppräkningen i slutet finns annars inga konkreta uppgifter, endast de tidigare nämnda schablonerna om lagens ändamål och av vilka skäl ändringar bör vidtagas. Liksom i Upplandslagen är det endast kungen som avgör vilka bestämmelser som är nyttiga för invånarna och därför ska stå i lagen. Södermannalagen har endast ett index. Lagens systematik står närmare landslagens än Upplands-och Västmannalagarna genom att den har en särskild tjuvnadsbalk och index blir därigenomnågot annorlunda. Av kungens titulatur framgår att företalet är äldre än stadfästelsen i dess nuvarande form. Att man delvis har använt samma schablon somi Upplands- och Västmannalagarna är tydligt, men om företalet tillkommit först 1327 eller om man ändrat på ett äldre förord till någon Södermannalag eller eventuellt till en separat kristenrätt kan inte utläsas ur texten enbart. Den skarpa åtskillnad mellan hednisk och kristen lag som görs i Upplandslagens företal har en motsvarighet i västgötalagarnas lagmanslängd, somåkallar en annan mytisk lagförfattare. Lumber. Tidigare forskning har förletts att göra källornas värdering till sin, och därmed har sådana lagställen blivit belägg för den gängse dualistiska synen på äldre lagar. Nu är det emellertid ett faktumatt det inte finns något i Upplandslagen eller för övrigt i någon av de undersökta nordiska lagarna som är oförenligt med vad som står i Mose lag. Men dåtidens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=