83 också bara kungen somkan ändra lagen, med förståndiga mäns samtycke. Detta är någonting annat än vad som sägs i stadfästelsen, där den gamla lagen har utarbetats av en lagkommission och godkänts av tingsmenigheten. Där stadgas ett absolut förbud mot att ändra någonting i den antagna lagen. Utomde här nämnda uppgifterna innehåller företalet följande parti somnästan ordagrant återfinns i Västmannalagens företal och i en förkortad version i Södermannalagens: ”Lag ska vara stadgad och stiftad allt folket till ledning, både rika och fattiga, och till åtskillnad mellan rätt och orätt. Lag skall iakttagas och hållas de fattiga till skydd, de fridsamma till frid men de våldsamma till näpst och skräck. Lag ska vara de rättrådiga och kloka till heder men de vrånga och okloka till rättelse. Vore alla rättrådiga, då vore ingen lag av nöden”. Tidigare forskning har visat likheterna med Jutalagens prolog, som anses skriven av biskop Gunnar av Viborg i enlighet med satser i den kanoniska rätten.^ Men man har inte uppmärksammat att det politiska budskapet är helt annorlunda i Upplandslagen än i Jutalagen. I den sistnämnda stadgas att den lag som konungen giver och allt landet godtager, den får han inte ändra utan landets samtycke, såvida den inte uppenbart är emot Guds lag. I Upplandslagen sänder en waldughaer kunungaer lagen till folket och han ändrar den själv till folkets bästa. Makten ligger hos kungen med gudomlig sanktion, men de ”förståndiga männen” finns i bakgrunden. Omtingsmenigheten och dess samtycke är det inte tal. Upplandslagens företal och stadfästelse framstår alltså som parallella företeelser, tillkomna utan något samband med varandra. Till och med gränserna för lagsagan anges olika: i företalet nämns ingenting omfolklanden och Roden, däremot inkluderas Gästrikland, landskapet omedelbart norr om Uppland. Man kan jämföra med norska landslagen. Också den har ett företal uppbyggt på ett liknande sätt samt en stadfästelse i slutet av lagen. Men dessa korresponderar helt och fullt med varandra. Det är inget tvivel omatt de tillkommit samtidigt. Upplandslagen har också dubbla index. Först kommer en uppräkning av balkarnas innehåll i slutet av företalet. Därpå följer omedelbart en uppräkning av kyrkobalkens flockar och efter denna, omedelbart före början av kyrkobalkens text, ett andra index för hela lagen med enbart balknamnen. Denna ordninghar de medeltida handskrifterna utomEsplundahandskriften, somsaknar det andra index. Detta saknas även i de handskrifter somenbart har kyrkobalken. Företalets uppräkning av balkarna sker genom angivande av innehållet. Exempelvis anges att fjärde balken gäller dråp, sår, rån, tjuvnad och fynd. I det andra index kallas denna balk Manhelgdsbalken. Byggningabalken i första index blir i andra Wipaerbobalken. Upplandslagens första index överensstämmer med Västmannalagens enda index.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=