82 invändningar. Brevet är hållet i första person pluralis och avslutas med beseglingsformel och datumangivelse. Upplandslagens stadfästelse har motsägande uppgifter angående antalet ledamöter i lagkommissionen, i det att de uppräknade personerna är 15 till antalet och inte 12. Detta har använts sombevis för att stadfästelsen skulle vara antedaterad.^ Flera förklaringar till motsägelsen är tänkbara.^ Men så länge man inte visat att någon av de medverkande personerna inte passar in med den angivna tidpunkten kan det nämnda förhållandet inte användas sombelägg för att dateringen skulle vara felaktig. Det har inte framkommit någonting som tyder på annat än att Upplandslagen stadfästes år 1296. Södermannalagens stadfästelse är som forskningen visat nästan ordagrant avskriven av Upplandslagens. Om något originalbrev för Södermannalagen existerat vet vi inte, inga kvarlevor finns. Vid avskrivningen har man ändrat namnuppgifterna och dateringen. Ett väsentligt tillägg har gjorts: man konstaterar att landsmännen och biskopen inte har kunnat ena sig i två punkter, nämligen angående själagåva och testamente. Här kunde finnas större skäl att anta en felaktig datering, eftersom kungens titulatur som nämnts inte stämmer med årtalet 1327. Inga belägg för en sådan teori har emellertid framställts. Ingen av de i lagkommissionen nämnda ledamöterna kan visas vara felaktigt inplacerad i sammanhanget. Å andra sidan finns det en uppgift somindicerar att dateringen är äkta: ett i kungens namn utfärdat brev från samma dag och plats som stadfästeisen. Med den tidigare forskningen antar jag alltså att dateringen är äkta och att kungens titel senare ändrats.* Företalet i Upplands- och Södermannalagarna är inte koordinerat med stadfästelsen i samma lag. Den bristande samstämmigheten - somär mest påfallande i Upplandslagen — gäller både schablonuttrycken och vad man kan utsortera som konkreta uppgifter om lagarnas tillkomst. Detta problem har inte uppmärksammats av tidigare forskning. Upplandslagens företal inleds med orden: ”Gud själv skipade första lagen och sände den till sitt folk med Moses, som var den första lagmannen för hans folk. Så sänder ock svears och götars enväldige konung Birger, konung Magnus son, till alla dem som bo mellan havet och Sävu ström och Ödmården denna bok sominnehåller Vigers flockar och uppländsk lag”. ”Vigers flockar” åsyftar en mytisk hednisk lagförfattares lag. Texten fortsätter: ”Och allt det somhedningen inte tagit med, nämligen kristenrätt och kyrkolag, det ska vi tillägga i början av denna bok”. ”Och vad vi än efter vår övertygelse och vårt råd kan tillägga eller borttaga, somalla förståndiga samtycker till, så ska vi utarbeta allt till gagn för alla dem, sombo där vi förut har sagt”. I företalet liknas alltså kungen vid Moses, som fick lagen av Gud. Det är
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=